hur sorg riktigt suger alla energi ur en så man blir totalt urlakad och helt slut...

Förra gången jag var här i värsta kaoset fanns du ändå bredvid mig,du var den som fixade kaffe,mackor,påminde mig att äta och kramade mig när jag bröt ihop.Varje gång!

Nu är jag ensam....och även om jag har massa fina människor kring mig så är det ju DEJ jag saknar.

Jag vet att jag måste gå igenom detta,med stöd från alla runtomkring,men känslorna som finns inuti att bearbeta är MINA,dem kan ingen riktigt förstå...

Idag har jag duschat,tvättat,fixat mat till barnen....sen var jag helt slut så jag somnade.

Jag har även ringt några jobbiga samtal .Jag skulle även fixa en tid hos en kurator tänkte jag,men när jag väl fick tag i nån så var det inte dit jag skulle ringa utan nån annanstans....suck,vad sånt är jobbigt!!

Det har nu gått en vecka sen du lämnade oss och jag väntar fortfarande på att du ska komma hem.Lite drygt en vecka är väl ungefär så lång tid vi varit ifrån varann nånsin sen den dan vi träffades,så hur jag ska klara av att vara utan dej för alltid vette sjutton??!

Men det måste gå på nåt sätt.Det bara måste det.

Försöker att andas ,andas......en dag i taget,

Gör  bara det mest nödvändiga och ber om hjälp när jag behöver.

Kramar barnen,hittar på saker att göra,försöker vila när det går,gråter när det kommer....så går ännu en dag!

Tröttheten både i huvudet och kroppen är ENORM men jag håller mig upprätt större delen av dagen och sover hyfsat bra på nätterna .

Och mitt i allt detta finns en liten kille som saknar sin pappa massor,även om han än inte riktigt uttryckt det så.

Han konstaterade nyss att nu när pappa är död får du alltid laga maten mamma.

(Jo precis,men DET är liksom inte det största problemet ju ...)

"Men jag kan hjälpa dej o steka köttbullar " säger han sen,gulliga unge   

 

tina

2 november 2012 19:13

jag beundrar dig maria och tur du har dina underbara killar <3 det är barnen som får en kämpa vidare kramar till er <3

 

Helen S (bästa gruppen)

3 november 2012 08:04

Hej Maria
Vad gulligt av Calle och han kommer säkert bli jättebra på att steka köttbullar. Hoppas du hittar en kurator eller någon att prata med. Har tänkt på dig massor senaste veckan. Hur skört hela livet är.
Kram

http://leolejon.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

7 januari skrev jag : "Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!! Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....   Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,...

I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...