En dag i taget.....

Alla inlägg under februari 2013

Av Mamma Xaramia - 26 februari 2013 20:16





den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp


....


och det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan fast topparna är högre nu och dalarna är djupare sen elden försvann


....


...får du ro då och då bland alla tentor och poäng det är så lätt att gå på det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen


....


du har hittat nån att bli gammal med jag har hittat nåt att göra tills dess vi måste akta oss för alla bättre förr

och för leda och tristess


....


håll blicken kvar i skyn


....


Spridda rader från Winnerbäcks låt "Elden" som jag tyckte stämde in på mig idag så jag delar dem med er!

Jag har idag tagit ett stort beslut.Ett stort beslut för mig personligen men kanske ganska litet i det stora hela.....Det har tagit ett tag och efter mycket velande och funderande har jag idag tagit beslutet att ta ett steg tillbaks i mina studier till sjuksköterska, och hoppa av termin 3 och läsa om termin 2 då jag ju missat en del när maken gick bort.

 

Har haft dessa tankar ett tag som sagt,men jag vill ju inte gärna sluta då jag har massor av fina kurskompisar (som stöttat mig genom den jobbiga tiden   ),men man måste också kunna inse sina egna begränsningar och hoppa av innan man kraschar in i den berömda väggen.


Jag har varit SÅ nära flera gånger sista åren  och är det igen så därför har jag idag varit till min studievägledare på universitetet och bollat tankar och idéer och gjort planer för framtiden.


När jag återupptog studierna bara 5 veckor efter makens bortgång så var det ju liksom mest på prov.Galet enligt en del säkert men för mig var det helt rätt att ta mig ut,låta vardagen rulla på,träffa kurskompisarna igen och försöka skingra tankarna ,även om koncentrationen inte var den bästa.


 Jag har dock,trots dett klarat av hela Klinsk minkrobiologi-kursen och blivit godkänd och även en del andra saker,vilket jag är otroligt stolt över!   



Inte ens jag är Superwoman    som klarar sorg, 150% studier och familj, och idag har jag erkänt det för mig själv ;-)


Hittills har termin 3 funkat bra,men jag har ständigt dåligt samvete för pluggandet,barnen och alla dessa små rester som ska göras.Idag skulle jag ha påbörjat min VFU(praktik) som jag sett fram emot men veckan på Teneriffa fick mig att slappna av,fundera och känna efter VAD som verkligen är viktigt här i livet.


Jag själv ,min hälsa och familjen är viktigast alltid,och om jag fortsätter i den här takten kommer jag aldrig orka i längden.

Jag kände så starkt att jag faktiskt inte är redo för VFU än.Eller att fortsätta pressa mig själv lite för mycket lite för länge så mycket längre.....till slut brister det (tro mig jag vet !)


Jag har varit på botten ,jag har ärr både på mina armar och i själen,jag vill inte dit igen.....

Visst,jag är redo att LEVA,att ta hand om barnen och att studera.....


Men inte ge mig ut i verkligheten än.Att sitta i skolan och läsa om hjärtan,lungor och sånt är tillräckligt jobbigt.Jag har precis lärt mig hantera att höra ambulanser med sirenerna på utan att få hjärtklappning....så att ge mig ut i "verkligheten" ,till sjukhusmiljön med riktiga patienter orkar jag faktiskt inte rent mentalt!

Som sagt,tagit beslutet att INTE plugga typ 150% denna termin utan lite knappt 100...och då det nu dröjer några veckor innan den obligatoriska pedagogikkursen(som jag missade förra terminen ) börjar och bokrean har börjat idag så vips så hade jag visst köpt en intensivkurs i spanska (cd+ bok+ grammatik )på egen hand .

Har även lite rolig läkemedelsräkning att plugga,lite andra spridda rester här och var så så himla långtråkigt lär jag nog inte hinna ha ;)

Kände att jag har för mycket rester kvar från förra terminen,så det blir svårt att kombinera med denna termin OCH familj,så därför blir det bättre att läsa igen allt jag missat och sen hoppa på T3.

Kommer sakna mina nuvarande kurskompisar som sagt,men får säkert nya .

Och de gamla finns ju kvar så vi ses säkert i skolan .


En stor Kram till alla därute ♥



Lev livet varje dag,glöm inte det !

Av Mamma Xaramia - 25 februari 2013 21:39

 

 

                                                                                                                   

Av Mamma Xaramia - 25 februari 2013 21:23

men då det mest bara var vatten,vatten och vatten blev inte så många foton tagna.Hittade denna på youtube....

Av Mamma Xaramia - 15 februari 2013 18:07

på ett tag nu,men det betyder inte att livet står stilla eller att här inte händer nåt.Tvärtom

Livet rullar på lite för fort och jag känner mig ständigt splittrad och är i skrivande stund så mentalt slut att jag troligen balanserar på gränsen till utbrändhet  

Jag försöker få ihop livet med 4 barn i olika åldrar.4 olika individer som behöver mig på olika sätt.


Samtidigt pluggar jag heltid,och denna termin känns rätt krävande (men intressant! )


Bara att gå upp,få iväg barn o sig själv och sen gå på föreläsningar /seminarier om hjärtsjukdom/lungsjukdom/cancer /diabetes känns som det tar all energi jag har.

Det suger all min kraft då jag levt nära såna saker så länge.....

Att sitta på en föreläsning om hjärtinfarkt eller lungemboli är liksom på gränsen vad jag mäktar med .

Min man dog av det (lungemboli)!

Att sitta och göra en uppgift om palliativ vård kring cancer och diskutera stöd för patienten och familjen känns sjukt absurt då jag själv inte var välkommen till Studenthälsan.Så vilket stöd finns eg för en familj när en förälder dör ? När världen rasar samman och aldrig riktigt blir densamma igen....??Ja du ,en väldigt bra fråga .Som tur är har jag hittat en sluten grupp med personer som gått igenom ungefär samma sak,den har hjälpt mig mycket då man liksom inte vill lämna ut ALLT till sina vänner,hur goa de än är så orkar de inte höra när man ibland ältar och framförallt kan de inte förstå hur gärna de än skulle vilja...


Jag hade mist min make och studerade ,så Studenthälsan var mitt första alternativ.Men där fick jag svaret att det var om jag hade problem med STUDIERNA jag skulle vända mig dit,annars hänvisade de mig till min husläkare.

Och dit har jag varit och sedan haft en kuratorskontakt ,som ansåg att jag gått igenom den mest akuta sorgefasen på egen hand med stöd av familj och vänner.....


Å så alla dessa indragningar och besparingar inom vården ....jippi liksom ! *ironisk*

Och att veta att man en dag ska ut där och jobba och försöka göra det bra .....


Nåja,tröttheten gör att mina känslor svajjar,vissa dar svajjar de fort,en låt,en doft eller några ord från Calle kan göra att tårarna bränner bakom ögonlocken,eller tom rinner mitt på bussen.Jag försöker att vara i känslan,att acceptera de känslor som kommer men det är fasiken inte lätt....


Samtidigt har jag mitt i allt detta funnit kärleken igen vilket känns fantastiskt.Nån jag älskar och som älskar mig...

Märkligt kan säkert många tänka,men för mig är det inte det alls....Jag älskar min man fortfarande,fast på ett annat sätt såklart ,kommer alltid göra.....men livet går vidare och det är så det måste vara.

Jag valde liksom inte detta !

Jag pratar med honom (i mitt huvud) nästan dagligen,jag "hör" vad han skulle sagt om saker o ting och jag tror inte han skulle velat att jag slutade upp med att leva eller älska när tillfälle ges och jag fått möjligheten att börja om igen....


Jag fann nån som gör mig glad,får mig att må bra,får mig att skratta,uppskatta livet ,som orkar lyssna,som faktiskt delvis förstår,som inte är rädd när känslorna kommer sådär helt spretigt åt alla håll och som vågar stå kvar.


Saknaden är fortfarande stor,och mest går tankarna just nu kring Calle och att han alltid kommer vara utan sin pappa.Sen går tankarna mycket till själva LIVET,att våga leva !

Att våga leva här och nu,att verkligen uppskatta det man har och att man aldrig vet hur länge man får finnas kvar.

Jag känner ofta att väldigt många människor tar så himla mycket för givet eller gnäller om småsaker.


Visst får man även gnälla om små saker,det gör jag med ibland.Men livet skulle bli lite enklare och roligare om man försökte fokusera mer positivt och verkligen försökte ta vara på varje dag lite mer !! Tror jag då !!!


Såååå nu tar jag helg,sportlov och semester och tar med mig barnen och pojkvännen till Teneriffa.


Om nån stör sig på det (eller nåt annat ) ,har funderingar kring det eller andra frågor ,så är ni välkomna att ställa dem direkt till mig så ska ni få svar ,istället för att undra,snacka bakom min rygg eller bara anta saker!.

OCH om nån missunnar mig detta så skulle jag gärna erbjuda dig/er att byta liv med mig en vecka så får ni se hur mitt liv ser ut !

Det  är underbart och fantastiskt,men riktigt riktigt skitjobbigt slitigt också!!


Av Mamma Xaramia - 1 februari 2013 15:15



Vakna,frukost,dagis,buss,skola,skola,buss,dagis,mi
ddag....sovdags,.......så ser dagarna ut,med lite olika variation.

Denna kurs är det ofta vi börjar 8.15,så jag lämnar tidigt på dagis oftare än förut.

Mest jobbigt för mig,Calle älskar det,han är ju morgonpigg och tycker det är mysigt att gå till dagis tidigt och morgonfika lite innan frukosten.Och enligt honom så kommer jag nästan ALLTID "för tidigt" och hämtar oavsett när jag kommer.


Godkänd tenta i Klinisk Mikrobiologi katjing!

Och registrerad på termin 3 med lite dispens katjing!

Utvecklingssamtal med en av sönerna avklarat med i veckan....känner mig rätt nöjd med veckan   


I helgen blir det mys med ett helt gäng ungar och försöka va lite LEDIG!

Kanske pluggar jag lite lite på söndag kväll,men bara kanske ....








  

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards