En dag i taget.....

Direktlänk till inlägg 13 april 2015

Alltså....mitt hjärta går sönder

Av Mamma Xaramia - 13 april 2015 17:26

7 januari skrev jag :

"Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!!

Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....


Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,bett och vädjat,sökt den hjälp som jag trodde fanns.Jag har blottat mig och min familj på facebook....


(Förlåt så jävla mycket att jag tyvärr råkat få betalningsanmärkningar när livet rasade,när min förra man dog hastigt  och jag inte orkade ! Förlåt så jävla mycket livet för det ,för att jag inte är nån ubermänniska som orkat allt på alla plan  !!)


Förlåt för att jag inte orkar ....jag har under senaste åren fått tjata och tjafsa med Fk om föräldrapenningen,med CSN om pengar och med universitetet om min plats på utbildningen,det är så satans energikrävande när livet inte bara rullar.....det har varit många många små saker som strulat som tagit sååå mycket energi .


Sen att jag gått upp VARENDA jävla dag för barnens skull,fortsatt plugga fast jag egentligen inte orkade,sett till att ena sonen genomgått en adhd-utredning och fått hjälp ,sommarjobbat på somrarna för att få ihop ekonomin och så mycket mycket mer....det har liksom ingen roll i det hela .Vi har jobbat /pluggat om varann så vi är så satans slutkörda mentalt så att sen hamna i den sits vi gjort nu är liksom droppen.


Pga nån annan,pga KFM gått in och sålt huset vi hyrt.Och fast vi har ett hyresavtal så verkar det vara 4 veckor innan vi ska vara utflyttade som gäller,hur sjukt är inte det ??? Vem fan (ursäkta svordomarna ) fixar det från ett stort hus till......ja VAD ?? Och när?? Med 5 hemmaboende barn? Mitt i jul,nyår och trettondagshelgerna ,vet ni exakt hur lätt det är att överhuvudtaget få tag på nån enda vettig människa att prata med nånstans ?? 


Vet ni hur frustrerande det är med dubbla budskap,leva i ovisshet och inte själv kunna tyda det som står i papprena ??? Fast vi båda är rätt begåvade och kunniga så är vi inga jurister som kan allt kring försäljning av fastighet på exekutiv auktion eller exakt vad som gäller hur och när man hyr,och hur man än försöker så finns det andra paragrafer,undantag,kryphål och gud vet allt som man som vanlig dödlig hyresgäst faktiskt inte förstår..


Och var finns mänskligheten och förståelsen ?? Att det i princip är omöjligt att hinna ?


Uppepå allt detta har vi i familjen(jag främst ) haft en grym förkylning med hosta som gjort att jag knappt orkar nånting alls,jippi liksom!

OCH en enorm press på att faktiskt plugga i allt detta kaos för att få fortsatt CSN ,lätt va ??

Jag MÅSTE klara nån mer hp(högskolepoäng) för att få fortsatt CSN,jättekul med den stressen .

Annars rasar ekonomin ännu mer....


Inte nog med det så är jag själv hemma större tiden av barnens tid ,Micke åker 05.00 och är ibland inte hemma förrän 18.00 .Då ska jag förutom allt annat ÄVEN hinna /orka leta lägenhet/boende,ringa myndigheter,PLUGGA och ta hand om barn då det ju varit jullov.....


På soc fick vi mest höra att vi är alldeles för "skötsamma ",det hade nog varit _bättre_ om vi misskött barnen eller missbrukat eller varit lågbegåvade eller om Micke inte jobbat eller jag pluggat på högskola.....DÅ hade vi nämligen fått hjälp! 


Och det mest ironiska i allt är att det FINNS lediga lägenheter i byn.....flera stycken till och med!!

Men soc tycker ändå att vi ska söka oss till privata hyresvärdar.Jomen DET känns ju kanonbra efter vad vi precis gått igenom med försäljningen av huset vi hyr eller ??


Eller att vi ska söka oss långt ifrån denna by.Jomen visst,verkligen JÄTTEBRA för en 11-åring med adhd som bor varannan vecka att rucka på den tryggheten nu när det _ äntligen _ börjat rulla på åt rätt håll i skolan ?? Eller för Calle för den delen som har största delen av sitt sociala nät här med mormor,moster och kusiner,förutom skola /fritids......han saknar sin PAPPA,räcker inte det ?? Ska han behöva flytta och byta skola /umgänge helt ??



Fy fan alltså ,jag trodde verkligen att det fanns nån form av socialt skyddsnät nånstans ??

Att man faktiskt tänkte lite längre än näsan räckte ,framförallt för barnens skull,men icke....


Såååå nu har jag spytt ur mig lite skit,gråtit några floder till.


Jag har aldrig någonsin fått nån hjälp från samhället.Inte ekonomiskt nånsin,inte med barnen,ingen form av stöd efter att Calles pappa dog,inte ett skit !!

Inget ! Inget ! Inget! Den hjälp jag fått i form av stöd har jag hittat själv hos vänner och stödgrupper på nätet,hjälp med  "avlastning" har varit helt på frivillig basis med Calles storasyster nån gång ibland.Det har varit guld värt,främst för Calle men även för mig såklart.Jag är så glad att han trots allt har sin extrafamilj i Kumla .

Hjälp med adhd-utredning genom psykolog/bup och stöd i skolan har jag själv fixat med skola /lärare i fråga .


Så nånstans kanske samhället kunde hjälpa mig/oss nu kan man tycka ?? 

Jag VET att det finns de som har det mycket värre än oss .Tro mig,jag vet....


Men jag vet också att det finns folk som sitter i sin skyddade lilla bubbla och tror att världen kretsar helt kring dem eller som gnäller över ett blåmärke på stortån eller att bebisen fick fel färg på nåt i julklapp,liksom ??


Det jag gått igenom hittills i mitt liv och situationen jag är i just nu är inget jag önskar ens min värsta fiende.

Jag vägrar bli arg och bitter men jag är just ny MYCKET frustrerad över situationen och känner mig fast i en fälla som jag inte kan ta mig ur själv.


Jag kommer överleva detta med,det är jag fullt medveten om.Har jag inte blivit galen förr genom allt som hänt så lär jag inte bli det nu heller.MEN just nu är det väldigt väldigt svårt att hålla fokus och se nåt ljus i tunneln....."


Det har gått mer än 3 månader.....TRE månader är en lång tid under dessa omständigheter.Vi har levt under extrem stress och press.Både i huset och nu i lilla ettan.


Jag har fortfarande INTE blivit galen.....livet går...dagar går.....vi lever.....hanterar....står ut.


Och att då idag få frågan : Hur mår du ?? känns rätt onödigt och oproffessionellt av den personen.Vad ska jag svara?

Att jag biter ihop ,försöker hålla oss flytande och tar en dag i taget.Jag ör det jag kan under rådande omständigheter men såklart mår jag skit.....vad tror ni liksom ??


Jag vill inte ens försöka svara för då gråter jag,istället pratar jag bort det.När Calle sen senare frågar varför jag gråter,när jag kan släppa fram lite.... och jag ger en halvhjärtad förklaring säger han - Jag vill bara göra dig glad mamma.

Kan ni förstå den känslan ?? På riktigt !!


En 6-åring vill göra sin mamma glad.Han har lånat en bok med ett hus på (handlade om nåt helt annat ) i hopp om att hjälpa oss hitta nånstans att bo för att vi ska kunna bo alla tillsammans.För att mamma ska bli glad.Alltså mitt hjärta gick sönder lite....

Kan nån verkligen förstå hur det känns ,försök tänk er in i den situationen ??

 
ANNONS
 
Ingen bild

Karolina

29 juni 2015 12:35

Hej!
Vill kolla hur det går för er, jag har följt dig hela vägen från föräldranätet, din blogg och så läste jag artikeln i unt. Så jag förstår att du/ni haft det kämpigt.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni fått en lösning på ert boendeproblem!
Många kramar KarolinaA

Mamma Xaramia

8 december 2015 10:20

Hej!
Situationen har löst sig:) Vi är tillbaka i hemmabyn,hyr privat

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mamma Xaramia - 10 april 2015 09:50


I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

Av Mamma Xaramia - 3 april 2015 20:12

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Av Mamma Xaramia - 1 april 2015 09:14

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

Av Mamma Xaramia - 20 mars 2015 07:57

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...

Av Mamma Xaramia - 5 mars 2015 09:21


...så att lämna allt man gjort i trädgården känns ska ni veta :(   Alla växter och blommor vi fått av andra,av släktingar,av vänner,såna vi fyndat på loppisar,ropat in på auktioner på nätet,bytt med vänner och bytt via trädgårdsgrupper på face...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

Följ bloggen

Följ En dag i taget..... med Blogkeen
Följ En dag i taget..... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se