En dag i taget.....

Alla inlägg under september 2013

Av Mamma Xaramia - 19 september 2013 13:32

Hörde ambulanser nyss. Ont i magen men inte hjärtklappning.
Längtar efter Calle så jag är gråtfärdig. Att vara ifrån sitt/ sina barn är jobbigt även om jag vet att är i trygga händer och har haft det underbart. Men med allt elände, sjukdomar, våld, olyckor mm är det svårt att släppa ut sitt barn i världen.
Allt kan hända, på en sekund. . .
Att sen sitta i skolan och prata palliativ vård och obotlig cancer, gör kanske inte saken bättre?
Sen är jag lite bådeock, hönsmamma men ändå inte. Jag VILL att de ska bli trygga, självständiga individer och att Calle skulle följa med syrran till Turkiet, samtidigt som jag ( om jag är på den oroliga sidan en stund) knappt vill låta honom ens cykla med hjälm. Gäller ären de större barnen!
Vill ha dem nära men släppa iväg dem när de vill och är mogna. Vill inte hämma eller hindra dem pga MIN känsla liksom.
Nåja, i skolan pratas cancer och behandlingar och trots denna skitsjukdom som tar alldeles för många liv och gör det lite hursomhelst, plockar lite här o var. Grymt och helt utan att välja omsorgsfullt.
Vem fan som helst kan drabbas och det skrämmer nåt så enormt.

MEN trots allt detta lämnar jag Skolan med en glad förväntansfull känsla.
Föreläsaren berättade att tex leukemi hos barn dels är ganska ovanligt och dessutom numera har en relativt god prognos nuförtiden pga forskning och nya läkemedel.
Sånt känns bra i hjärtat. Att nånting nångång går åt rätt håll!

Och sen ska jag strax träffa min lilla solstråle- unge<3

ANNONS
Av Mamma Xaramia - 17 september 2013 11:48

kom hem,vi längtar efter dig!!


Calle är i Turkiet med sin vuxna storasyster Ida och vi saknar honom ,plutten   

Nåja han har det bra och vi får väl försöka stå ut några dar till.Har snott Idas bilder från fb för att kunna visa här,hoppas det är okej.

   

ANNONS
Av Mamma Xaramia - 17 september 2013 10:41

så inser jag hur viktig den är och har varit.Här finns samlade tankar genom livets alla faser,i motgång och i medgång.

Fruktansvärd sorg och oändlig lycka.

Vardagspussel,barnmys,oro,djupa tankar kring livet i stort och rent praktiska saker som husrenovering,matlagning och studier.


Min blogg är jag helt enkelt,den är mina tankar,mina ord,allt jag varit med om,allt jag gör,allt jag ÄR!


Den är en kanal att uttrycka oro,sorg och lycka....och alla andra känslor!

Den är mitt sätt att spara det innestående ögonblicket,i ord,på en blogg.Som finns kvar.Jag kan idag läsa flera år tillbaks och hitta inlägg jag ler åt,jag blir irriterad över och de jag börjar gråta av...

Vissa saker jag själv skrivit förr gråter jag ALLTID av,jag slungas tillbaks i tiden och känner allt jag kände då.Det har blivit mitt sätt att bearbeta,att överleva....att leva,och kunna fortsätta leva med glädje.


Det är mitt sätt att sätta ord på känslor,mitt sätt att dela mina tankar och mitt liv.Det är ibland mitt sätt att dela med andra hur min verklighet ser ut utan att alltid behöva sitta öga mot öga och diskutera eller förklara.


Inte så att jag undviker möten eller att prata nära med folk,men med bekanta eller såna man liksom inte känner jättemycket så har man oftast annat att prata om än sånt som jag kanske går och fnular på i huvudet och jag kastar liksom inte på okända nya människor jag möter hela mitt livs ryggsäck.


Sitter hemma i ett halvinflyttat hus och borde verkligen plugga lite ,typ reumatologi,men inser att vissa saker är faktiskt viktigare.....som att vila!Eller blogga? Eller bara äta äppelkräm,längta efter Calle lite och ändå glädjas åt allt fint som finns om man vågar/orkar se.Eller fundera? Eller gråta? Eller allt samtidigt??


Igår fick jag grymt ont av foglossningen ,kunde knappt gå på eftermiddagen.Fick även en del sammandragningar .

Några säger att jag bör ta det lugnare......och jag TAR det faktiskt lugnt! Allt är relativt,det beror liksom på vad man relaterar till.....Men jag måste leva också...även om hälsan kommer först.

Både den fysiska och den psykiska.Och de går inte alltid hand i hand.Om jag är trött fysiskt kan jag må bättre av en halv dag i sängen,men det kan även vara tvärtom att jag bara blir låg och ledsen och mår ännu sämre....eller så sover jag och är gladare sen.


Sen finns de där dagarna man bara är,bara likgiltig och låg,gråtmild och melankolisk.Och det spelar liksom ingen roll vad man själv gör eller andra gör,man behöver få va i den där lilla nedåt -"bubblan" en stund, massa sorg finns i mitt hjärta,pockar på ibland och behöver plats en stund för att jag sen ska kunna släppa det och leva en stund till i den glädje som faktiskt präglar mitt liv mest.

 


Livet är så fyllt av tankar,känslor och av att bara vara .Här och nu.Det är allt man med säkerhet vet att man har!








Av Mamma Xaramia - 10 september 2013 09:20

är jag i vecka 23,jag har en rejäl mage och känner bebisen sparka därinne.Jag blir flåsig bara jag går i trappor,svullnar i benen på em /kvällarna och har grym foglossning emellanåt.


Om två veckor är det 7 år sen jag var i exakt samma situation ,även då var jag i v 23 med en liten flicka(visste jag dock inte då )som tyvärr dog i magen.Läkarna vet inte varför och det får vi aldrig veta .Jag fick en liten blödning och vid en kontroll på sjukhuset såg man inga hjärtljud .Jag fick föda fram henne ,en fin liten perfekt flicka .Helt färdig ,bara väldigt liten.Och död!

 


Om nån tror att man nånsin kommer över sånt så kan jag bara säga: det gör man inte !

Andra kanske gör,men inte jag.Inte än iallafall.Det gör ont !Och kommer göra länge.


Man lär sig leva med det,hantera det och acceptera men tiden läker inte alla sår.

Sorgen bleknar och minnena ändras ,man lär sig ta tillvara det man har,glädjas åt livet igen .


Hade den lilla bebisen fötts hade inte Calle funnits,märkligt hur allt blir ibland.

Ett liv utan Calle känns ju liksom helt otänkbart idag när det var så det blev.






Av Mamma Xaramia - 5 september 2013 12:15

. . Är vi på plats i huset sen några dar.
Sååå otroligt skönt att byta utgångspunkt och jobba från rätt håll liksom. Saker kvar i lägenheten, massa kvar o fixa och städning återstår men ändå så skönt att börja komma på plats. Ingen TV, inget Internet, två rum kvar att få ordning på och massa småfix men vad spelar det för roll?
Härligt stort och rymligt känns det, vi är ju vana att bo trångt och leva tätt, tätt så det är väldigt ovant.
Underbart stora djupa fönster, braskamin, stort kök.
Okej okej kommer sakna några grejor från lägenheten, badkar! Och två toaletter!
MEN det kan vi leva utan,så många andra fördelar.

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

Följ bloggen

Följ En dag i taget..... med Blogkeen
Följ En dag i taget..... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se