att vi alla stod på kanten av en stor flod,du paddlade sakta bort från oss....och vinkade åt oss länge innan du försvann vid horisonten.Några av barnen ville hoppa i kanoten och följa med men du var mycket bestämd att bara du skulle fara iväg....att du måste göra det ensam .

Du sa lugnt att ni kommer ju efter ....sen.

Färsöker tänka som i Bröderna Lejonhjärta,att alla år här som vi kommer leva vidare utan dig faktiskt kanske bara är 1 dag hos dej där du är nu.....

Det är verkligen HELT fantastiskt hur alla faktiskt finns där i allt detta vi går igenom .Ingen nämnd ,ingen glömd!

Eorhört stort tack till Alla som finns här för mig och barnen och hunden