som varit rätt tunga ,men nödvändiga....

Rensat ur bland makens kläder och sånt hemma ,jobbigt som sjutton men ännu jobbigare att ha allt framme så jag blir ständigt påmind ju.

Varit till en läkare för fortsatt sjukskrivning och en remiss till en kurator på min egen begäran.Just nu känns det som det går rätt bra ändå,men jag vet att sorg tar tid,kommer i vågor och den dan jag mår riktigt dåligt vet jag också att jag inte kommer ta den kontakten DÅ ,så därför känner jag att det kan vara skönt att ha en sån kontakt redan.

Var till biblioteket i Uppsala igår,lämnade några böcker,lånade en annan bok om ungefär det jag just nu går igenom,en makes hastiga bortgång.Ledsamt och obeskrivligt igenkännande att läsa men skönt att läsa nån annans ord kring precis det man själv går igenom.

Ibland ute bland människor undrar jag vad de tänker ? Lyser det i pannan att jag är änka?

ÄNKA,vilket jäkla ord förresten ? Man ska inte vara änka när man precis fyllt 40 år,har småbarn och pluggar,det känns helt fel.Det kan man vara när man är 75+ gammal och grå och barnen växt upp !Så det så!

Såklart syns det inte utanpå,men den knäppa känslan finns där ibland så jag får liksom påminna mig om att jag är precis (nästan ) som vanligt  där jag går på gatorna ganska anonym.

Just igår blev jag otroligt irriterad och arg på att förälskade par överallt (de var säkert inte fler än vanligt ) och familjer som gick på stan med sina barn,familjer med både en mamma och en pappa....sånt känns orättvist! Och det ÄR orättvist! Men va sjutton,sen när jag varit arg en stund så kom jag på mig själv att försöka glädjas med dem istället.Det är ju faktiskt inte DERAS fel att min man inte finns längre.Jag vill inte bli en arg,bitter surkärring som missunnar andra sin lycka,tvärtom!!

Men en liten stund var jag arg som sagt och sen släppte det bara jag erkänt det för mg själv,det är nog ett rätt bra tecken (tror jag ?!)

Fick även lite hjärtklappning när jag hörde en uttryckande ambulans.Andas,andas....dom gör bara sitt jobb! 

Sen gick det med över och jag fortsatte min resa mot Kumla.

Blir nog hemma några veckor  till så jag skippar en hel kurs och ev hoppar på nästa delkurs istället.Om det funkar och jag orkar vill säga,annars får jag väl vara hemma ett tag till om det behövs.

Sitter just nu i min mans stora dotters lägenhet,åkte ner igår .Calle har varit här hela helgen hos henne och de stora killarna har varit hos sin pappa så jag har varit ensam hemma hela helgen och hunnit både ta hand om mig själv lite,gråta och bearbeta men även övat mig i att vara ensam hemma.Efter ett mer än 5 års nära kärleksförhållande(med mannen oftast hemma sista åren ) är det ovant som sjutton ens bara att vara ensam hemma just nu,men det gick !

Imorgon kommer mina stora fina killar hit ,sen på onsdag är det begravning .

Hade jag  kunnat hade jag hoppat över den .Känns otroligt tungt nu men det är ännu en sak som ska göras så bara att göra det och göra det till ett fint minne.