detta fick jag av en person härondan som jag eg inte känner särskilt mycket alls :

"Åh, alltså. Vi känner ju inte varandra eller så, men jag måste bara få säga att jag tycker du är en helt fantastisk människa. Har ramlat in på din blogg ett par gånger, och jag blir alltid så glad över att se att det finns så fina människor. Kalla det klyschigt, men jag menar det.

Folk har alltid åsikter om saker och ting. Jag tror det handlar om avundsjuka. Det kan nog vara så enkelt. Därmed inte sagt att man bara skall slå av sig saker, men att man skall försöka vara stolt åt att man själv är en bra människa. Vilket jag tycker du verkar vara till 100%. Du kommer bli en bra ssk, och jag är stolt och glad över att känna dig.

Och från botten av mitt hjärta, tack. Det här året har varit det värsta i mitt liv. På alla sätt. Men jag har insett att man kan resa sig igen. Och det bevisar du också att man kan. Du är en kämpe!

Grattis till lilla bebisen som kommer, och till förlovning och dina fina barn  Allt gott till dig!! Glad sommar!!"

Sånt värmer ,så otroligt mycket! 

Att nån ser mig som en kämpe känns stort och framförallt känns det fint att veta att nån tänkt på en och delar med sig av det .I mina sorgsna ledsamma stunder är det just SÅNT som får mig att orka <3

Tack !

så tycker alltid nån att man gör fel,eller att man borde göra si eller så.

Men jag orkar inte bry mig,jag lever mitt liv och andra sitt.De får stå för sina åsikter och sina val så står jag för mina.

Jag vet att många har åsikter om än det ena ,än det andra men jag låter dem.....de är inte jag och det är bara jag som kan leva mitt liv.......

Idag har vi hämtat hem busungen efter att han har varit hos sin storasyster i Kumla i över en vecka,lilla älskade ungen sån tur han har som har sina syskon och sin "bonusfamilj därnere när han nu inte har nån pappa i livet,det är så mycket värt för oss alla och framförallt för honom  

För mig har det varit viktigt att inte bara sörja utan att verkligen fortsätta LEVA,även om det vissa dar är otroligt jobbigt .Det är mitt sätt att hantera detta .Jag har en stor sorg i mitt ♥ redan innan min man hastigt dog i höstas,jag förlorade ett barn i v 23 i graviditeten 2007.Något som tog lång tid att komma över och såret rivs fortfarande upp med jämna mellanrum.

Min man var en otroligt levnadsglad person,han hade inte velat att jag slutat leva.Tillsammans har vi ju dessutom en snart 5-årig liten fin son som riktigt sprudlar av livslust trots att han mist sin pappa,älskade lilla  ♥ Calle ♥

Mitt i sorgen träffade jag då en ny livskamrat,som själv förlorat båda sina föräldrar i sjukdom som relativt ung.

Det är många dubbla känslor att sörja och älska samtidigt ,fast fullt möjligt har jag blivit varse....

Jag har gått igenom ganska mycket i livet,är inte troende men har en tro på själva livet och att om man bara är öppen visar det vägen.....på ett eller annat sätt.

Mitt i allt mitt känslomässigt kaos har då LIVET än en gång visat vägen....
jag bär ett nytt litet liv inom mig!

Helt oväntat och jag har nyligen landat efter chocken....trots övervikt, hög ålder OCH spiral har jag blivit gravid.

Ömsom sprudlande glad ,ömsom ledsen har vi beslutat att behålla det,fast vi trott vi var färdiga med detta var o en i tidigare förhållanden,men detta känns verkligen som en mening att binda ihop oss,visa att vi verkligen hör ihop i det som blev ....

Livet blir sällan som man tänkt sig men det kan bli ganska bra ändå har blivit mitt motto!

på en och samma gång,som Per Gessle sjunger i nån låt och precis så är det.....

Så mycket glädje,så oändligt mycket kärlek......men också så mycket tårar och sorg inom mig som ibland poppar upp.Inte så ofta men de finns där.....

Enorm saknad,så många tankar,så många saker osagda ....som aldrig kommer bli sagda.

Och så denna "aldrighet" ,att aldrig ,aldrig,aldrig mer kunna få prata ,ringa,dela nån enda tanke ,låta Calle berätta om vad han gör......det gör så förbannat ont!

Att fortsätta leva framåt,i sommaren,i solen,i min härliga fina familj ,här och nu är både så enkelt och självklart just för att de är så fina och nåt annat alternativ inte finns......men också så otroligt svårt!

Att leva med ALLA dessa känslor samtidigt är både inspirerande,fruktansvärt och nödvändigt!

Känslor och tankar finns där! De försvinner inte bara.......

Jag älskade min man,Calles pappa och jag valde inte detta .....jag har tvingats acceptera och lever med detta.

Mitt i allt detta mötte jag så då nån som idag finns vid min sida,för alltid.

Nån som fick mina ögon att glittra igen och som fått mig att vända sorgen till att leva vidare med glädje   

Som lyssnar och förstår! Som älskar mig för den jag är,där jag är och som jag älskar av hela mitt hjärta! 

Han stöttar mig när jag behöver men vågar ändå vara svag själv mitt i allt .....och låter mig finnas för honom.

Så svårt men ändå så lätt!

Sen den dagen vi möttes har allt bara varit så självklart,helt utan tvivel !

Idag fyller jag år hipp hipp hurra för mig!Fyller hela 41 år.

Jag bär dessa år med otrolig stolthet,har ingen önskan om att vara yngre eller nåt sånt.Jag är 41 år,jag har levt 41 år,fått erfarenheter på gott och ont i 41 år.

Sett och upplevt sånt jag önskat jag sluppit men konstaterar att så är det och jag har dem inom mig .

Jag är stolt över vart jag kommit i livet och försöker leva på så sätt att jag gör det bästa av varje dag.

Jag är 41 år och kontaterar att jag varit med om saker jag aldrig trott eller tänkt,jag har många gånger sagt "jag ska aldrig....." eller liknande för att sen konstatera att det skulle jag kanske visst skulle komma att göra.

Livet har lärt mig massor! Om mig själv främst men även om själva livet .

Om hur skört det är! Att vi inte vet hur länge vi får finnas till!

Läste en gång:

"En dag ska jag dö-alla andra dagar ska jag leva !"

Så sant!! För precis så är det....och ingen vet när den dagen kommer.....

Livet har lärt mig att ta vara på det jag har,glädjas åt det och att vara ödmjuk inför det som är....

Det har lärt mig att saker passerar,att man tar sig igenom de värsta saker man kan tänka sig,att livet är en ständig resa ,en förändring som ständigt pågår.

Att livet är som en berg-och dalbana och att man ibland kan styra farten och så men ibland är det bara att hålla i sig och blunda ......

Calles pappa och jag fick 6 år tillsammans,vi har en underbar liten son tillsammans som trots allt är den mest levnadsglada positiva unge jag vet .....

Micke och jag får förhoppningsvis många många fler år tillsammans ,båda med våra tidigare erfarenheter inom oss....och är det nåt jag lärt mig på dessa 41 är så är det att ~ KÄRLEKEN~ är oändlig......du behöver inte sluta älska nån för att älska nån annan .....

Jag är så otroligt glad för alla dessa lärdomar och erfarenheter,även om jag önskat jag sluppit vissa.

Men de är en del av livet de med och nu när inte livet blev som man tänkt får man vara tacksam att det blev som det blev   

nära och kära och även andra hoppas jag får en bra midsommar!

Fast jag i princip jobbar hela midsommarhelgen försöker jag se till att hinna fira och umgås med familj och släkt så mycket jag bara kan.

Midsommarfirande på förskolan igår med Calle med dans kring midsommarstången och fika.

Förberedelser och blomplockning igår med syrran på eftermiddagen,grillning på kvällen.

Idag blir det midsommarlunch innan jag ska iväg och jobba på äldreboendet och se till att de äldre får en fin midsommarkväll.

Imorgon jobbar jag dag så jag anar att familjen sover när jag går,jag slutar 16 så vi får ändå hela kvällen tillsammans.På söndagen blir det dubbelpass så då får alla killar (stora som små) sköta sig själva härhemma.

 Jag tror nog de klarar av det va ?  

Denna sommar blir lite halvt rörig,med mina barn,sambons barn(där vi inte riktigt planerat utifrån oss ),jobb och studier.

Barn hemma ,barn borta och att försöka få så mycket ledigt ihop som vi kan samtidigt som jag som student ju lär JOBBA för att få ihop ekonomin......nåja jag klagar inte,bara konstaterar att det är så det är och så det måste vara för att få ihop det denna sommar.

Jag är lite less på såna som klagar och gnäller om allt eller inget .....gör vad ni kan för att det ska bli så bra som möjligt .Ser nu att mitt inlägg kan verka gnälligt men det är inte min avsikt,tvärtom faktiskt.

Gå ut och fira midsommar,lev och var glad,se saker positivt....ta vara på de små stunderna om det är de enda man får!

Det kommer bli en bra sommar ändå för det tänker jag se till  

I år blir det såhär,nästa år kanske det blir annorlunda....

Calle har en underbar förskola (som är sommaröppen i år ) med nån ordinarie personal på plats alla veckor .

Han älskar dessutom sitt dagis och de brukar ha massa kul när det inte är så många barn där.

Visst skulle jag önska att jag kunde ge barnen ett LÅNGT sommarlov,och det är ju underbart om man har möjligheten men så är inte fallet för mig /oss i år ,så då är jag tacksam att hans förskola finns  .

Calle ska åka till Legoland med sin storasyster och vara där en del i sommar(min ENDA gång jag överhuvudtaget är barnledig ,nåt som tydligen är en rättighet enligt vissa ???)

 [......tankar som snurrat i hjärnan ett tag :

-Suck liksom,när jag skaffade barn så skaffade jag dem med fullt ansvar på heltid med deras pappa.Sen efter separationen har vi såklart delat upp det så barnen ska få träffa båda sina föräldrar på det sätt som fungerar bäst. Det har ibland varit varannan vecka men även andra lösningar utifrån barnens bästa .Fokus på barnens behov inte mitt eller pappans behov av att vara"barnledig" herregud ......och inte nån millimeterrättvisa mellan oss föräldrar i umgänget för att "alla andra gör så".Så satans less på föräldrar som blir såna stora egon vid separationer att barnledighet är nån jävla rättighet ?! Visst kan det vara skönt att vara det ibland men det är ingen rättighet enligt mig!

Mina(våra ,fast talar utifrån MIG och mina tankar nu ) barn är mina barn,om det så är alltid,varannan vecka eller varannan helg!!

Jag födde dem inte för att ha dem så liiiite som möjligt liksom....men en del människor borde nog aldrig ens ha skaffat barn för de verkar inte vilja umgås med dem eller ens tycka att det är kul eller trevligt att ha barn eller kunna se att livet är det som pågår TILLSAMMANS med dem.Man behöver inte vara barnfri för att ha ett liv!!

Ungefär lika som med jobb/ledigt o sånt i sommar.Jag har valt att plugga och då måste jag jobba på sommaren ,det är jag fullt medveten om....så därför tar jag det schema jag fått och firar midsommar däremellan .....allt är möjligt om man bara ser möjligheterna och tar vara på dem....

Med minstingen så skaffade vi barn tillsammans och nu är jag ensam vårdnadshavare till sonen och har alltså inte ens nån annan att dela det med,så jag är oerhört glad att han har sina vuxna storasyskon i Kumla som vill umgås med lillebror ibland.]

Nåja,dags att sätta fart o fixa lite ,med både mina ungar och bonusarna så vi hinner med lite lunch innan det är dags att jobba !!

Detta skrev jag för ca ett år sen :

"Äldre och klokare vet jag väl inte om jag är.Äldre jovisst och klokare på så sätt att jag idag känner mig mer medveten om livet,men också döden,och allt där emellen,idag .

Jag vet att ta vara på det jag har,att känna glädje här och nu och att leva i nuet.

Jag vet hur fort allt kan ändras!

Jag tror det har att göra med allt jag/vi gått igenom,situationer jag väl aldrig trott vi skulle hamna i eller ställas inför,uppförsbackar och hinder .....som jag tagit oss igenom eller över,det har tagit tid,varit skitjobbigt och har definitivt inte varit smärtfritt.

Jag har bla gått igenom en jobbig separation,levt ensam med 3 barn ,blivit oplanerat gravid som rätt "gammal",förlorat ett barn i graviditeten......fått en underbar son fast vi båda trott vi var "färdiga " med det ....familjen har nyligen förlorat yngste sonens farfar,vi har båda varit allvarligt sjuka ....så visst sjutton är man mer medveten om livet.
Mer tacksam för det liv man har,jag är mycket lugnare i mig själv,mer tillfreds.

Men jag har även gjort förändringar,som  att börja plugga,då jag kände att jag ville mer än gå kvar på jobbet.

Jag vet att allt är möjligt och att man måste vara modig!

Livet pågår ständigt och är en utveckling  "

Till allt detta kan jag ju även tillägga fler saker nu tyvärr,jag har förlorat min man hastigt!

Min son som ju mist sin pappa och inte ens har fyllt 5 år än förknippade kyrkan idag på Alfreds skolavslutning med död och begravning ....sånt känns i hjärtat  

Jag har även mött kärleken igen,när jag minst anade det......

Så visst pågår livet ständigt,glöm inte det !

Varje sekund,varje minut.....gör dem till nåt fint och bra !

Ta vara på det ni har,på varandra och ödsla inte tid på negativitet och bitterhet,lev livet här och nu,en dag är det försent!  

Dagen idag blir en dag med många känslor....det vet jag redan och är förberedd på...

Min ena son slutar 9an,skolavslutningar är alltid lite känslomässigt jobbiga tycker jag,så mycket blandade känslor både för egen del och sonens del.

Sonen lämnar en skola och ska börja en helt ny i höst,med allt vad det innebär,vemodigt men spännande....
För mig själv är skolavslutningar förknippade med sorg då min hund en gång i tiden blev överkörd samma dag som jag tog studenten:(

Dessutom mitt i detta kommer ju tankarna på Calle,att han aldrig kommer ha sin pappa med sig på _nån_ enda skolavslutning....inte ens när han börjar skolan.

Och dessutom mer....så är dagen idag den dagen jag gifte mig,för endast 2 år sen .På Skansen ,på drop-in bröllop en solig jättevarm dag.Inte sjutton trodde man väl då att livet skulle bli helt annorlunda mot vad man tänkt sig....

Som sagt,en dag med många känslor ♥

Trots allt detta ska jag se till att det blir en bra dag :)

är alltid lite hektisk och så även i år.

Sista rycket i skolan och barnens skolor inför sommarlovet med allt vad det innebär.Dessutom brukar det vara Öppet Hus,utvecklingssamtal och lite planeringsdagar att lösa som förälder.

En son fyller i maj dessutom,det ska fixas avslutningskläder och planeras sommarjobb,gå dubbelgång ,dagisschemat ska justeras ,kolla hur studierna ser ut i sommar......lägg sen till tandläkarbesök,fotbollsmatcher och sånt.....full rulle nästan jämt.Och alltid div telefonsamtal som ska ringas och tider som ska bokas/bokas av.

Nu har vi dock några dar som är lite lugnare,mellan skola och jobb så vi passar på o mysa lite,vila och påta i jorden.Isak har "operation dagsverke " genom skolan och ska jobba hemma idag med städning,handling och lite annat smått o gott,perfekt ju!!

Som sagt ,maj är en hektisk månad men en av mina absoluta favoriter.

Trots studier och jobb tänkte jag ändå försöka vara lite  ledig med kanske ? nån gång iallafall,men som det ser ut nu så blir det studier och mycket jobb och en hel del pusslande för att få ihop alla tider/barn/aktiviteter.....

Det har varit en lång tung höst/vinter/vår med massa tunga känslor och dagar då vi bara hållt oss flytande,så nu när det börjar släppa lite kommer den stora tröttheten......zzzz zzzzzzz,tror jag skulle kunna sova hur mycket som helst just nu!!

har "folk " alltid åsikter och tycker och tänker....allra helst bakom ryggen på en !Såklart! 

När jag mådde dåligt i min sorg en lång tid efter att vi förlorade vårt lilla barn hösten/vintern 2007 tyckte en del att jag borde ha sörjt färdigt osv osv.

Att jag sedan mådde skit under graviditeten när jag väntade Calle kunde en del knappt förstå,vadå jag borde ju vara glad o lycklig som gravid.....jo men oron då? ångesten och ilskan då ?Smärtan som ännu finns i hjärtat? Ärren därinne som rivs upp gång på gång av olika saker....

Besvikelsen för barnets ögon jag aldrig fick se,barnet jag aldrig fick lära känna ,kan nån förstå det?

Nu har det gått över ett halvår sen min man ,Calles pappa, dog.Det känns som i förrgår men också som en evighet sen.

Jag har haft riktiga dagar/perioder då allt känns svart/tungt/jobbigt och jag har mått riktigt dåligt.

Jag har gråtit ,om nån visste hur många tårar.,......och jag gråter än.....ibland.

MEN jag har också accepterat och försökt gå vidare!

Ingen blir lyckligare över att jag sörjer och sörjer och sörjer.......

Jo jag sörjer,men inte 24/7 ,alla dagar i veckan ,alla timmar på en dag .

Jag har valt att LEVA för det hade Basse velat ,och för Calles skull,och för mina äldre barns skull,för hans äldre barns skull,för min egen skull!

För ATT jag lever! Och kommer fortsätta göra ....

Jag valde inte detta ! Inte han heller!

Men det var så det blev ! Och jag kan bara acceptera,jag kommer aldrig få svar på "varför"??

Vi fick 6 år tillsammans,en underbar liten härlig son.DET måste jag glädjas över och minnas och ta tillvara på !!

Jag och Micke träffades ganska snart efter detta,efter många långa samtal på dagar/kvällar/nätter .

Han har som ganska ung förlorat båda sina föräldrar genom sjukdom så han vet vad sorg innebär.

Han förstår att ibland när jag blir arg /ledsen /irriterad eller låg utan egentlig anledning så är det ofta sorgen som spökar.Han finns där och lyssnar,tröstar ,uppmuntrar och bara får mig att förstå att livet liksom fortsätter....varje dag är en ny dag !

Sorg tar tid och innehåller så många blandade känslor.Sorgen har så många ansikten.Lika många som vi människor.Och varje människa måste hitta sitt sätt genom den .....ingen kan sörja nån annans förlust !

Detta har en del personer åsikter om.Gärna bakom min rygg!

Att jag borde ta mig tid att sörja .Att sorg tar tid .Att jag inte ska rusa vidare mm mm

Såååååå helt plötsligt så ska andra än en gång bestämma åt mig hur jag ska göra /känna /tänka ??!

Är det inte mitt liv ? Min sorg ? 

Förra gången sörjde jag för mycket och nu för lite ?? eller ? Jag visste inte att det fanns nån förutbestämd mall för sånt ???

Men det är väl tur om det finns det för alla som har åsikter,så de en dag när de drabbas HÅRT vet hur länge de ska sörja ? och HUR de ska sörja ? och allt annat ?!!

Så de kan sörja på det enda rätta PERFEKTA sättet! 

Jag är tyvärr inte perfekt så jag sörjer och lever på mitt sätt på det sätt jag kan och som känns rätt för mig och de mina !

Vet ni alla kära och inte så kära,jag skiter fullkomligt i vad ni anser om min sorg och mina val ,det är MIN sorg! Och mina val och mitt LIV!

Lev erat,med era sorger och eran glädje.Välj själv hur ni tacklar problem,gråt i tusen år om det behövs ,bli bittra och elaka om ni vill,älta och älta ännu mer eller välj precis hur ni vill.Och låt mig välja mitt sätt!

Ni kan tycka och tänka vad ni vill,men innan ni gått igenom det jag gjort så håll bara tyst om era tankar oh åsikter ,jag frågade inte efter dem tack!!

Jag har valt att fortsätta plugga,jag är nyförlovad för jag har hittat kärlek (igen!) och jag försöker att glädjas åt varje dag jag och barnen får,för vi vet inte idag hur morgondagen ser ut!

Le mot världen så ler den mot dig!  

Allt ovan är tankar jag tänkt på länge men inte skrivit ner.Jag förstår att folk reagerar,undrar och ifrågasätter.DET har jag som sagt inget problem med.Inte alls ! Men när de anser sig ha rätt att tala om för mig VAD jag ska tycka/tänka /känna då är de ganska galet ute ......

Just idag blir jag mest ledsen och irriterad över en del personer som tjafsar om riktigt riktigt små oväsentliga saker,som inte förstår att livet inte är nån tävling!

Som inte fattar att alla är unika,alla lever sitt liv på sitt sätt och man gör så gott man kan utifrån de förutsättningar man har och var man befinner sig i livet.Jag försöker verkligen att se detta själv och inte irritera mig när andra lägger sig i mina val och försöker tänka på att de kanske inte kan /vill/förmår mer......men personer som är helt stängda,som bara anser sig ha rätt,aldrig gör fel och BARA går på som ångvältar utan någon som helst empati,ödmjukhet eller förståelse har jag mycket svårt för....

Livet är ingen tävling i vem som gör rätt eller vem som gör fel ! Ingen vinner! Alla kommer dö en dag !