En dag i taget.....

Senaste inläggen

Av Mamma Xaramia - 27 december 2012 11:51

är något man själv skapar till stor del .

Ligger lite i talesättet "det är inte hur man har det utan hur man tar det " faktiskt!

Väljer man att ständigt tänka negativt,leva i det förflutna,önska sig nåt annat än det man har eller inte inser sina egna begränsningar kontra möjligheter eller bara stannar på samma punkt i livet pga rädsla så blir man nog garanterat olycklig tror jag.


Jag har valt att leva mitt liv med glädje<3

 


Inte alltid så lätt efter allt jag har ställts inför och gått igenom,men jag tror nånstans att enda sättet att få ett bra liv är att faktiskt sträva efter det.

Men även att vara realist,ta saker för vad de är,inte krångla till saker för mycket och framförallt att vara närvarande här och nu och öppna sinnena och hjärtat ......


Jag tror att allt har en djupare mening i det stora än vi någonsin kommer förstå,jag är inte religiös eller tror på Gud,men jag tror på nånting och jag tror på Karma och att goda handlingar lönar sig.

Jag tror på att "pay it forward",le mot världen och den kommer le emot dig.Ge av det lilla du har,om så än bara i tanken så kommer du en dag att få....


Året som varit har bjudit på många förändringar och varit känslomässigt en berg- och dalbana.

Jag tog beslutet att börja utbilda mig till sjuksköterska efter mycket funderande över vad jag ville bli när jag blir stor.Jag har mött nya fina vänner,alla med olika erfarenheter och de berikar verkligen mitt liv.Jag har även många gamla vänner som jag vet finns där när det verkligen gäller.Jag har dessutom förmånen att ha massor av nätvänner,en del mer nära och andra mer avlägset men ni finns där .

Tack alla ni fina underbara människor för att ni finns i mitt liv,det betyder massor <3


I det stora hela var 2012 ett bra år,förändringar som pluggande och så javisst ,tungt och jobbigt i perioder.

Men det mest tragiska var att jag blev smärtsamt medveten om hur fort livet kan ändras.

Plötsligt en dag togs en mycket viktig person ifrån oss,oväntat och chockartat.

En stor sorg att han inte får finnas kvar hos oss och just i det fallet har jag svårt att se själva "meningen " i allt....men jag har ändå valt att försöka vända det till nåt positivt.

Ja jag vet att jag säkert kan framstå som "äckligt positiv",har fått höra det några gånger men det är sån jag är och inte ens detta förändrar det.

Han sitter på ett moln nånstans och tittar ner på oss,han finns med oss i våra hjärtan och han lever kvar genom sina barn.Allt detta har gjort mig ännu mer övertygad om att man faktiskt aktivt måste välja hur man vill leva,och jag har valt att gå rakt igenom smärtan men även att nyorientera mig och faktiskt våga LEVA,inte bara överleva.


Såååå när jag hittat nån som får mina ögon att glittra igen tänker jag inte stänga några dörrar bara för att....det är så man brukar göra,det är vad som förväntas av en .....om detta skulle jag kunna skriva många långa inlägg men inte just idag.....livet är för kort för att hålla fast i det som varit för mycket anser jag,livet kan bara levas framåt.

Det som har varit har varit,jag kan inte ändra det.....bara acceptera.Låter säkert känslokallt och hårt,eller galet eller sinnesförvirrat.....men jag tror faktiskt det är precis tvärtom ,och alla som verkligen känner mig kan nog intyga att jag varken är känslokall eller galen   


En dag ska jag dö.....alla andra dar ska jag leva!


Klokt eller galet,vem bestämmer det ?!


Av Mamma Xaramia - 15 december 2012 15:20

ihop lite mentalt och tog ut det på fel person .. kände mig lite övergiven bara...sorry om Du läser det här<3

Ibland är jag så stark men så skör.Och allt på samma gång, i ett enda virrvarr liksom...livet är verkligen en berg-och dalbana vissa dar,eller som ett hav.Ibland stormar det som sjutton ,ibland är det lugnt.

Det gäller att lära sig att surfa på vågorna,ibland bara flyta med och vissa dagar bara att trampa vatten och hålla huvudet ovanför vattenytan ....och det är fasiken inte lätt!

Jobbigt som sjutton är det! 


I övrigt flyter livet på rätt bra.Varit i stan TIDIGT idag och skrivit omtenta .Håll tummarna att jag fixade godkänt!

Två veckor har jag nu avverkat i skolan,två mycket intensiva veckor med en massa föreläsningar och massa nytt att lära sig.Läkemedelsnamn,substanser,biverkningar .....

En vecka till bara så blir det liiiite julledigt sen ,iallafall några dar.Ska bli så skönt!

Bara få rå om alla ungar och mysa lite.Tråkig som jag är så önskar jag mig inget materiellt i julklapp mer än att jag o barnen får va friska och må bra ,och kanske att Tomtefar kommer med lite glögg ?!   


Jag tror förresten ögonen börjat glittra lite igen(skrev om det för ett tag sen i bloggen ),jag känner att livet finns därute,jag är en del av det igen och börjar hitta vägen framåt!

Tack alla fina som finns där ,nya som gamla,det betyder enormt mycket för mig.....utan er hade jag inte varit där jag är idag <3

Det som har varit har varit och går inte att ändra och det som är det är,och jag väljer att leva här o nu.

Nåt annat går liksom inte!

Lite smått galen troligen men livet blir bara sååå mycket lättare då!





Av Mamma Xaramia - 12 december 2012 19:31

jag skrev nåt nu,är det positivt eller negativt ?

Mest positivt tror jag då det betyder att jag lever IRL och inte har riktigt samma behov av att skriva av mig en massa hela tiden eller hålla reda på dagar och veckor utan försöker att bara LEVA.

Just nu är det full rulle med plugg,barnen skolor/dagis ,lucia imorgon och snart jul......hektiska veckor!

Började kursen Farmakologi i måndags,massa föreläsningar på hårda obekväma stolar aj aj !

Att återuppta pluggandet har funkar bra ,skönt o va tillbaks och träffa alla igen  

Lite trött och ofokuserad känner jag mig men jag går dit iallafall och förhoppningsvis lär jag mig nånting,kanske ? 


Imorgon är det som sagt dags för lucia på förskolan,6.45 ska vi försöka va där,jag och pepparkaksgubben och ena storebrorsan.Sen blir det Akademiska för mig,nån gruppövning vi ska göra.Skönt o slippa de sabla hårda stolarna!


Nu dags att försöka plugga lite,omtenta i statistik och vetenskaplig metod på lördag.



Av Mamma Xaramia - 3 december 2012 14:50

igen:-)
Sitter på bussen och försöker blogga via mobilen,inte helt lätt:-!! Bussen var för övrigt jäkligt sen ,jättekul just idag när det är typ 100 minus ute.
Nåja inte ens det får förstöra min dag.

I helgen var det "bara"Calle o jag hemma,om det nu är så himla bara vettesjutton ha ha.
I fredags kväll var vi till min syster och firade min pappa som fyllde år.Sen drack vi lite vin och försökte prata lite innan vi kollade X-factor .Calle o jag gjorde snöänglar i diket på väg hem ,när jag insåg att jag MÅSTE införskaffa ett par nya termobyxor.
Så på lördagen åkte Calle o jag till stan,shoppade termobyxor åt mig,lämnade tillbaks lite böcker på biblioteket och lånade nya.Vi åt JÄTTEGOD mat enl Calle,på Chinarestaurant bara han o jag,hur mysigt som helst.Söndagen tog vi en promenad och i övrigt mest slappade ,städade och förberedde veckan som nu ju påbörjats.

Och som sagt,idag var det Akademiska dom gällde,läkemedelsräkning.
Svårt men kul!

Av Mamma Xaramia - 27 november 2012 19:45

Hur kommer man ens på att man ska kolla på Bröderna Lejonhjärta ??

Tårarna bara rinner,mest för mig ,barnen ser den inte på samma sätt....


Jo för att den gick på TV,därför kollade vi.

Calle somnade efter bara en liten stund och Alfred har aldrig sett hela förr så vi tittade tillsammans.

Är det livet som spelar mig ett spratt eller finns det nån större mening i allt som jag inte förstår.Jag läste en litteraturkurs om Astrid Lindgrens författarskap på distans halvfart i somras.

Vet ni vad ett av arbetena handlade om,där jag valde själv ?

Av alla ämnen och karaktärer fick man välja rätt fritt....


Jo om Bröderna Lejonhjärta,om mod när man är en liten lort,om sorg och om Astrids sätt att skildra vad som händer när man dör.Det känns läskigt idag men samtidigt helt självklart ju!


Jag tror att nästan alla svenska barn idag växer upp lite med bilden av att man lever vidare nånannanstans.Jag tror nåt liknande och vill låta mina barn tro det-Och hoppas man en dag kommer till Nangijala och så småningom Nangilima.

Musiken I filmen har alltid fått mig att gråta,men efterlämnar inte bara sorg utan lite lite framtidstro med.....att man liksom inte vet....men hoppas!



Av Mamma Xaramia - 23 november 2012 12:29

sen du lämnade oss och saknaden blir bara större och större.

Vi försöker ta en dag i taget härhemma.

Vila i frid nu Älskling,glömmer dig aldrig!

 

Av Mamma Xaramia - 19 november 2012 09:38

som varit rätt tunga ,men nödvändiga....

Rensat ur bland makens kläder och sånt hemma ,jobbigt som sjutton men ännu jobbigare att ha allt framme så jag blir ständigt påmind ju.

Varit till en läkare för fortsatt sjukskrivning och en remiss till en kurator på min egen begäran.Just nu känns det som det går rätt bra ändå,men jag vet att sorg tar tid,kommer i vågor och den dan jag mår riktigt dåligt vet jag också att jag inte kommer ta den kontakten DÅ ,så därför känner jag att det kan vara skönt att ha en sån kontakt redan.


Var till biblioteket i Uppsala igår,lämnade några böcker,lånade en annan bok om ungefär det jag just nu går igenom,en makes hastiga bortgång.Ledsamt och obeskrivligt igenkännande att läsa men skönt att läsa nån annans ord kring precis det man själv går igenom.

Ibland ute bland människor undrar jag vad de tänker ? Lyser det i pannan att jag är änka?

ÄNKA,vilket jäkla ord förresten ? Man ska inte vara änka när man precis fyllt 40 år,har småbarn och pluggar,det känns helt fel.Det kan man vara när man är 75+ gammal och grå och barnen växt upp !Så det så!


Såklart syns det inte utanpå,men den knäppa känslan finns där ibland så jag får liksom påminna mig om att jag är precis (nästan ) som vanligt  där jag går på gatorna ganska anonym.


Just igår blev jag otroligt irriterad och arg på att förälskade par överallt (de var säkert inte fler än vanligt ) och familjer som gick på stan med sina barn,familjer med både en mamma och en pappa....sånt känns orättvist! Och det ÄR orättvist! Men va sjutton,sen när jag varit arg en stund så kom jag på mig själv att försöka glädjas med dem istället.Det är ju faktiskt inte DERAS fel att min man inte finns längre.Jag vill inte bli en arg,bitter surkärring som missunnar andra sin lycka,tvärtom!!

Men en liten stund var jag arg som sagt och sen släppte det bara jag erkänt det för mg själv,det är nog ett rätt bra tecken (tror jag ?!)

Fick även lite hjärtklappning när jag hörde en uttryckande ambulans.Andas,andas....dom gör bara sitt jobb! 

Sen gick det med över och jag fortsatte min resa mot Kumla.



Blir nog hemma några veckor  till så jag skippar en hel kurs och ev hoppar på nästa delkurs istället.Om det funkar och jag orkar vill säga,annars får jag väl vara hemma ett tag till om det behövs.


Sitter just nu i min mans stora dotters lägenhet,åkte ner igår .Calle har varit här hela helgen hos henne och de stora killarna har varit hos sin pappa så jag har varit ensam hemma hela helgen och hunnit både ta hand om mig själv lite,gråta och bearbeta men även övat mig i att vara ensam hemma.Efter ett mer än 5 års nära kärleksförhållande(med mannen oftast hemma sista åren ) är det ovant som sjutton ens bara att vara ensam hemma just nu,men det gick !


Imorgon kommer mina stora fina killar hit ,sen på onsdag är det begravning .

Hade jag  kunnat hade jag hoppat över den .Känns otroligt tungt nu men det är ännu en sak som ska göras så bara att göra det och göra det till ett fint minne.





Av Mamma Xaramia - 15 november 2012 13:44

 på himlen idag......

En fin  fantastisk människa som jag haft förmånen att ha som nätvän i många år har idag på morgonen lämnat oss efter en tuff hård mot cancern.Hon var så stark och hade underbar humor och jag minns MÅNGA diskussioner på ett visst nätforum.

Hon kommer för alltid finnas i mitt hjärta  


Den kämparglöden,viljestyrkan och hela hennes livsinställning kommer jag bära med mig i de allra tyngsta stunderna.För att hedra hennes minne kommer jag verkligen kämpa för att en dag verkligen LEVA igen,inte bara överleva.Hon var en kämpe och det är jag med !!


En dag kommer jag få tillbaks glittret och glädjen i ögonen igen ,men det kommer ta tid.


Dagarna går ,en efter en.....jag försöker ta hand om mig,låter känslorna komma när de kommer.

Saknaden härhemma är enorm och att ens orka tänka på framtiden är svårt....


MEN jag vet att min man,som nu fått sällskap av en fin själ i himlen (eller vart man nu kommer,jag är osäker ?),hade velat att vi verkligen inte grävde ner oss i sorgens mörker för evigt.Tvärtom !


Han hade liksom finaste Kajsa velat att vi verkligen levde,uppskattade varje dag och tog vara på allt vi faktiskt har !!


Försöker sysselsätta mig på dagarna lite lagom sådär.Idag har jag varit i ena sonens skola och varit med när de stöpte ljus.En fin tradition,men varmt och svettigt!

På nåt sätt är det ändå skönt att se att livet liksom går vidare och att det allra mesta är precis som vanligt!


Ikväll ska jag krama alla mina fina grabbar lite extra ,de är verkligen helt underbara   


Jag beundrar de stora som ens orkar ta sig till skolan och faktiskt koncentrera sig lite,nåt jag själv har jättesvårt för just nu.

Alfred har sina fina finurliga funderingar emellanåt fast oftast är han som vanligt och det är skönt det med.

Lilla Calle är solen i vårt liv,den som liksom bara ÄR och gör oss på bra humör bara genom det   


Mitt i allt elände kan jag ändå känna att jag är så otroligt lyckligt lottad som får vara just deras Mamma .

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards