vem man är längst därinne......att våga möta sig själv i även de allra allra svåraste situationerna,när man inte har nåt eller nån annan att gömma sig bakom eller skylla på.

Man har bara sig själv närmast och att våga se sig själv kräver ett enormt mod,som jag idag vet att jag har.

Så när nån kallar mig feg (eller nåt annat nedlåtande) kan jag idag skaka det av mig och gå därifrån med högt huvud.....jag vet vem jag är och jag vågar vara den jag är,alltid!!!

Jag har aldrig någonsin försökt skylla nåt på nån annan,jag gör mina misstag och jag reder upp dem själv.

Jag står för mina åsikter och mina ord,idag ,imorgon och även om ett visst antal år.

Jag VET att jag bara utgått ifrån mig själv i det jag uttrycker så inga ord jag skrivs kommer ångras.

Mina ord,åsikter och betraktelser står för mig så får andras stå för dem.......

Jag försöker att inte "peka" åt nån annan ....jag vet att när man pekar och säger "Du" är så....."dina" sjuka tankar osv.....så pekar ett (möjligen två) fingar på den andre personen medans resten pekar tillbaks på en själv!!

Viktigt att ha i åtanke när man uttrycker sig.

Finns en jättebra bok som tar upp detta .

Kay Pollaks "Att växa genom möten"......rekommenderas!

Ha säger oxå nånstans (ungefär):

" I varje sekund,varje minut väljer jag om jag vill vara offer eller skapare av min verklighet" 

(Lite för djupt för somliga att fatta troligen....)

Bättre att kasta skiten på nån annan ....

Man måste vara helt ärlig mot sig själv för att kunna fortsätta leva ärlig mot sig själv,man måste våga se sin egen del i saker och ting.Respekt mot andra är viktig,definitionen av respekt och hur den uppnås är olika.....respekten gentemot sig själv är imånga fall viktigare......

Somna inte osams med dig själv....sjunger Winnerbäck i en av sina nya låtar...Det ligger mycket i det...

Jag somnar bra,sover gott om nätterna och vet att jag gjort det bästa av dagen för mina närmaste och då känner jag mig nöjd.

Det är liksom där man måste börja....man måste va sin egen allra bästa vän och stanna hos sig själv,även i de jobbiga situationerna....

Det känns skönt att trots misstag,dumheter,saker man sagt eller gjort ,ändå känna sig ganska nöjd med den person man ser i spegeln på morgonen och faktiskt kunna le tillbaks.

Jag är den jag är och det är jag jäkligt stolt över faktiskt!

Har nån problem med det ?? Skit i att läsa bloggen då!!

Jag har inget behov av att trycka ner nån annan eller kalla nån andra fula saker osv ,jag uttrycker det jag känner och tycker utifrån mig själv.Om nån annan tar åt sig av nåt jag skriver eller säger eller tycker ligger nog problemet hos den personen.....jag har bara uttryckt vad JAG anser....men inte sagt att det är rätt eller fel ?

Eller att man inte får tycka annorlunda ??