Calle lite snorig fortfarande men ingen feber idag.

Lediga imorgon men sen blir det nog jobb igen   

Igår började fotbollsträningen för Alfred,som han längtat.Denna säsong kommer jag kunna vara med med o kolla,förra säsongen jobbade jag ju jämt kväll tyvärr men sambon fixade det så bra .

Både igår och idag har det varit kallt ute,ruggigt....brrr!

Men men en cykeltur med Thilda o alla barn till affären och sen lite glass i lekparken.Skönt att komma ut en stund iallafall,även om vi är hemma "sjuka" så måste man ju ha lite luft och som sagt,idag är Calle feberfri .

Har precis börjat på dessa böcker,verkar lovande...

Svinhugg utspelar sig på Gotland och det passar ju bra att Susanne Alfvengren läser på lite dialekt(ljudbok),den andra boken läser jag själv dvs en vanlig pocket

försöker lägga upp lite bilder från vår utflykt till Globen i helgen som var ,men nåt strular...

men men ....de kommer.....

Lite stolt är jag allt över alla mina barn,alla VÅRA barn,alla älskade ungar..... Calle är snart 19 mån.... och min äldste börjar bli stor,han fyller 15 om några veckor......blir lite nostalgisk!

Att vara mamma är det underbaraste som finns:Jag är ingen perfekt mamma,inte ens i närheten faktiskt.....MEN jag är en jäkligt bra mamma,det känner jag i mammahjärtat oavsett vad andra utomstående anser.

Jag ser det på mina underbara goa NÖJDA glada ungar ,de är helt olika som individer och visst ryker vi ihop ibland men ganska sällan faktiskt med tanke på att sambon och jag faktiskt försöker få ihop 2 familjer till en med allt vad det innebär,inte helt enkelt.....6 barn med olika personlighet och olika viljor,som funkar bra i olika kombinationer....man kan välja att bråka om allt och inget eller så väljer man att försöka skapa harmoni i familjen.Vi väljer våra strider noga....

Vi har haft det tufft och många gånger har vi varit mindre bra föräldrar,men vi är dom vi är och gör en del misstag på vägen.

Misstag som vi försöker vara ärliga med inför varann och barnen,misstag vi försöker rätta till,vi visar barnen att vi är mänskliga,vi gör fel,vi klarar inte allt ,vi orkar inte allt.....vi mår pissdåligt ibland liksom dom också gör....

När en hel familj drabbas av sorg/kris är det som att ständigt gå på ett minfält,vem ska expodera härnäst?

Alla har sin sorg,sitt sätt att hantera den och alla är i olika faser oftast,det är skitjobbigt.....DESSUTOM ska man orka hantera vardagen,dagis, skola, jobb, föräldramöten,tandläkartider, avslutningar på allt möjligt,trotsiga småbarn,tjuriga storbarn ,obstinata tonåringar,matlagning,handling,tvätt, jobbiga ex, ungarnas kompisar, grannar, utvecklingssamtal, fotbollsträningar, släktingar......you name it!

Allt detta ÄVEN dagar då man helst ville stanna i sängen under täcket och bara grina och inte träffa NÅN ,även de dagarna måste man orka....

Vi har gått igenom mer som "familj" på våra dryga 3 år tillsammans än många andra gör på ett helt liv känns det som....på gott och ont!

Det har inte varit lätt,det ÄR inte lätt,livet är inte lätt.....inte en dag är enkel egentligen... .

Jag är glad att vi är där vi är idag men jag skulle inte vilja göra om det om jag fick välja.....och jag hoppas att de allra flesta slipper gå igenom vad vi gjort .