ingen säger åt nån med brutna ben att gå,stå eller promenera långt,om benen är AV så går det liksom inte......

Ingen ifrågasätter att det inte går....eller att man kanske inte ens orkar försöka,man blir sittande/liggande tills det läkts...till de håller att stå på,tills man orkar ut i omvärlden igen.....inget konstigt med det!!!

Men skador inuti,i själen,i hjärtat....syns inte...men de finns...för ALLTID!!!

 Lagom som de börjar läka ihop och inte störtblöder längre,lite sårskorpa börjar bildas, så sker kanske nåt....en tanke,,ett minne,en kommentar,en handling,en låt,nåt på tv......nånting som gör att sårskorpan rivs upp och man är tillbaks med ett öppet blödande sår igen...och igen.....och igen...och det ska man försöka lära sig leva med och acceptera...!? Hur lätt är det?!När man inte alltid ens själv vet eller förstår vad det är som gör att sårskorpan rivs upp,hur ska man då kunna förklara det för nån annan???

Varför kan människor inte förstå att allt har sin tid....det måste få ha sin tid.Ingenting kan stressas fram eller tvingas bort...det finns bara en väg....och det är rakt igenom,rakt igenom detta helvete av känslor,det finns ingen genväg! Hade det funnits en så hade jag tagit den ,jag lovar.

Att förlora ett barn är inget som går över,inget som lindras bara för att barnet va litet eller  för att man fått ett nytt ,annat barn.....det barnet som dog saknas ändå alltid.....kroppen har burit och fött si eller så många barn så självklart saknas det barn som inte finns kvar,är det så konstigt egentligen ???

Att man som människa förändras hela livet är självklart,men att man förändras efter en sån här händelse verkar va svårt att acceptera.Saker förlorar sin betydelse,saker som förr va viktiga kanske inte betyder nåt längre.Humöret går i vågor,man försöker hitta de där små halmstråna av ljusglimtar som gör att man orkar.....men ibland orkar man inte ändå!!

Man faller och faller,allt blir svart.....finns ingen utväg....allt snurrar...allt är kaos och för mycket!!eller bara ingenting,bara tomt!! Vill inget,kan inget,har svårt att ens motivera sig att ens klä på sig,glömmer att äta.

Man orkar inte ens börja förklara hur man mår för det känns som ingen ändå förstår eller orkar höra....timmar går,dagar....handlingsförlamad....för att nästa dag kanske funka någorlunda normalt,man försöker fokusera på LIVET,det som finns,allt bra man har,det går jättebra i långa perioder.....,Man börjar sakta men säkert "gå vidare",man börjar sakta leva igen....förutom en extrem trötthet.Men den,liksom själva sorgen och det blödande såret syns inte,så det är otroligt svårt för omgivningen att se....Tröttheten är inte av den sorten att den går att SOVA bort,den är större än så.Man orkar inte med nästan nånting mer än det som är absolut nödvändigt.Framförallt så orkar man inte söka hjälp,söka upp andra människor eller förklara saker,allt känner helt oöverstigligt......minsta lilla sak...

Allt och inget på en gång inuti......och kommentarerna man får är att man inte är som man en gång var....nähä??! Är det NÅN som trott det allvarligt?

Att få höra att man drar sig undan,stänger in sig,inte går att nå är vanliga.

De flesta vill säkert väl men det blir bara fel,såna kommentarer sårar mer än hjälper.

 

jeslin

27 februari 2009 21:52

Fint skrivet. Direkt ur hjärtat.
Jag kan inte säja att jag förstår men en sorg är en sorg och har sina skeden. Det kanske inte känns så ännu men det kommer bättre tider även om hon alltid kommer att fattas er såklart.
På ett sätt kan jag tänka mig att det är annorlunda att förlora ett barn man aldrig fått lära känna för ni har ju inga positiva minnen att tänka tillbaka på och glädja er åt. Ni har ingen tid tillsammans med henne att vara tacksamma för eftersom hennes tid ju aldrig hann börja.
Kramar jeslin (aff juli08-gruppen)

http://jessicasinspiration.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

7 januari skrev jag : "Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!! Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....   Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,...

I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...