Och man visar alla sina sina sämsta sidor, då är man inte särskilt fin eller underbar. Tvärtom!Arg, ledsen, frustrerad kanske. Eller bara ledsen. Gråtande av ledsamhet, sorg eller nåt annat. rädsla kanske?
Arg så man skakar, ledsen så man skakar och gråter, snoret rinner och man vill helst bara ligga under täcket och gömma sig.
I de allra värsta fulgråts -stunderna är det inte många man släpper in.Inte jag iallafall.
Inte många har sett den sidan av mig. Var glada för det, för den är inte så trevlig.Och inte så snygg. Inte så vanlig heller som tur är. Muren är hög. Som fan! Och stark.... men lite bräcklig ibland.
Några få har sett den sidan , och finns kvar. Ni vet förhoppningsvis vilka ni är och finns kvar för alltid. Livet går upp och ner. Det går fram och tillbaks. Saker händer. Man umgås mer. Eller mindre. Eller är bara i olika fas i livet.
Eller har för lite tid, tyvärr.
Det finns personer jag skulle umgås mer med men där det inte blir av, saknar <3