som jag fick via facebook.

Den går ut på att man varje dag i 7 dagar ska skriva ner 3 positiva saker från den dagen.Och sen ska man utmana 3 vänner.Jag skippar nog detta med 3 vänner och utmanar ALLA som läser detta att fokusera positivt.

Och eftersom jag gjort Dag 1 för flera dar sen och sen glömde fortsätta så börjar jag om:

Dag 1:

Mina positiva saker :

1. Solen skiner idag ,härligt!

2. Varit på Kyrkis med Ivar på babymassage .

3.En fin stund med Calle,prat om livet /döden ,efter att ha sett "Grodan och fågelsången" på Tv,handlar om en koltrast som Grodan och vännerna hittar död på marken och begraver.

Hur eländigt man än har det eller hur pissig dagen än är så finns det ALLTID några positiva saker,även om det ibland kan vara svårt  att hitta dem.

Jag har dar jag verkligen får kämpa för att kliva upp,dar som är så långa,tråkiga och då hjärtat värker av obearbetad sorg och då kroppen /sinnet är så trött att jag bara kan börja gråta av det.

Men som jag döpte om min blogg till " En dag i taget...." försöker jag fokusera de dagarna.

Som de första dagarna precis när Calles pappa hastigt lämnade oss,då var det verkligen ....en minut i taget,senare en timme i taget och en dag i taget....andas ,andas....så går tiden och sakta sakta lättar det.

Det är många gånger ganska tungt att va ensam förälder till en 5,5-åring utan pappa .

Dvs ensam ENSAM,för alltid ,i just det! Ensam inombords när jag inte valt det.Jag har så många andra fina människor runt mig och Calle,så ensam är jag inte på ett sätt,men jag är ensam förälder kvar ,alltid...

Den "aldrigheten" är så orättvis,så abstrakt och känslan svår att förstå för utomstående,jag valde inte det här,inte Calle heller och inte Calles pappa heller.... ......att Calles pappa är borta för alltid och ALDRIG kommer tillbaks är bara att försöka acceptera och leva med .Vi kan bara leva framåt och minnas det som varit.

Vi kan inte ändra det som varit eller hur livet blev,vi kan bara välja hur vi lever resten av livet .

Det gör ont när barn uttrycker sorg och saknad efter sin pappa,men ändå blev pratstunden idag en väldigt fin stund.

Sen sprang han iväg och lekte,precis som i filmen "Grodan och ...." så är de ledsna och tungsinta precis efter begravningen,sen leker de tafatt bara en stund senare,precis SÅ som barn är.

De lever här och nu !!

Så underbart spontana i sina känslor så man själv liksom påminns att vara lite mer som dem....

Och för att kunna leva här och nu måste man verkligen fokusera på det,dvs vara glad åt allt just HÄR och just NU!!

Och här och nu försöker jag glädjas åt min underbara man,mina fina barn,min stora brokiga familj ,mina vänner och allt annat fint som jag faktiskt har i mitt liv.