kom hem,vi längtar efter dig!!

Calle är i Turkiet med sin vuxna storasyster Ida och vi saknar honom ,plutten   

Nåja han har det bra och vi får väl försöka stå ut några dar till.Har snott Idas bilder från fb för att kunna visa här,hoppas det är okej.

så inser jag hur viktig den är och har varit.Här finns samlade tankar genom livets alla faser,i motgång och i medgång.

Fruktansvärd sorg och oändlig lycka.

Vardagspussel,barnmys,oro,djupa tankar kring livet i stort och rent praktiska saker som husrenovering,matlagning och studier.

Min blogg är jag helt enkelt,den är mina tankar,mina ord,allt jag varit med om,allt jag gör,allt jag ÄR!

Den är en kanal att uttrycka oro,sorg och lycka....och alla andra känslor!

Den är mitt sätt att spara det innestående ögonblicket,i ord,på en blogg.Som finns kvar.Jag kan idag läsa flera år tillbaks och hitta inlägg jag ler åt,jag blir irriterad över och de jag börjar gråta av...

Vissa saker jag själv skrivit förr gråter jag ALLTID av,jag slungas tillbaks i tiden och känner allt jag kände då.Det har blivit mitt sätt att bearbeta,att överleva....att leva,och kunna fortsätta leva med glädje.

Det är mitt sätt att sätta ord på känslor,mitt sätt att dela mina tankar och mitt liv.Det är ibland mitt sätt att dela med andra hur min verklighet ser ut utan att alltid behöva sitta öga mot öga och diskutera eller förklara.

Inte så att jag undviker möten eller att prata nära med folk,men med bekanta eller såna man liksom inte känner jättemycket så har man oftast annat att prata om än sånt som jag kanske går och fnular på i huvudet och jag kastar liksom inte på okända nya människor jag möter hela mitt livs ryggsäck.

Sitter hemma i ett halvinflyttat hus och borde verkligen plugga lite ,typ reumatologi,men inser att vissa saker är faktiskt viktigare.....som att vila!Eller blogga? Eller bara äta äppelkräm,längta efter Calle lite och ändå glädjas åt allt fint som finns om man vågar/orkar se.Eller fundera? Eller gråta? Eller allt samtidigt??

Igår fick jag grymt ont av foglossningen ,kunde knappt gå på eftermiddagen.Fick även en del sammandragningar .

Några säger att jag bör ta det lugnare......och jag TAR det faktiskt lugnt! Allt är relativt,det beror liksom på vad man relaterar till.....Men jag måste leva också...även om hälsan kommer först.

Både den fysiska och den psykiska.Och de går inte alltid hand i hand.Om jag är trött fysiskt kan jag må bättre av en halv dag i sängen,men det kan även vara tvärtom att jag bara blir låg och ledsen och mår ännu sämre....eller så sover jag och är gladare sen.

Sen finns de där dagarna man bara är,bara likgiltig och låg,gråtmild och melankolisk.Och det spelar liksom ingen roll vad man själv gör eller andra gör,man behöver få va i den där lilla nedåt -"bubblan" en stund, massa sorg finns i mitt hjärta,pockar på ibland och behöver plats en stund för att jag sen ska kunna släppa det och leva en stund till i den glädje som faktiskt präglar mitt liv mest.

Livet är så fyllt av tankar,känslor och av att bara vara .Här och nu.Det är allt man med säkerhet vet att man har!