så tycker alltid nån att man gör fel,eller att man borde göra si eller så.

Men jag orkar inte bry mig,jag lever mitt liv och andra sitt.De får stå för sina åsikter och sina val så står jag för mina.

Jag vet att många har åsikter om än det ena ,än det andra men jag låter dem.....de är inte jag och det är bara jag som kan leva mitt liv.......

Idag har vi hämtat hem busungen efter att han har varit hos sin storasyster i Kumla i över en vecka,lilla älskade ungen sån tur han har som har sina syskon och sin "bonusfamilj därnere när han nu inte har nån pappa i livet,det är så mycket värt för oss alla och framförallt för honom  

För mig har det varit viktigt att inte bara sörja utan att verkligen fortsätta LEVA,även om det vissa dar är otroligt jobbigt .Det är mitt sätt att hantera detta .Jag har en stor sorg i mitt ♥ redan innan min man hastigt dog i höstas,jag förlorade ett barn i v 23 i graviditeten 2007.Något som tog lång tid att komma över och såret rivs fortfarande upp med jämna mellanrum.

Min man var en otroligt levnadsglad person,han hade inte velat att jag slutat leva.Tillsammans har vi ju dessutom en snart 5-årig liten fin son som riktigt sprudlar av livslust trots att han mist sin pappa,älskade lilla  ♥ Calle ♥

Mitt i sorgen träffade jag då en ny livskamrat,som själv förlorat båda sina föräldrar i sjukdom som relativt ung.

Det är många dubbla känslor att sörja och älska samtidigt ,fast fullt möjligt har jag blivit varse....

Jag har gått igenom ganska mycket i livet,är inte troende men har en tro på själva livet och att om man bara är öppen visar det vägen.....på ett eller annat sätt.

Mitt i allt mitt känslomässigt kaos har då LIVET än en gång visat vägen....
jag bär ett nytt litet liv inom mig!

Helt oväntat och jag har nyligen landat efter chocken....trots övervikt, hög ålder OCH spiral har jag blivit gravid.

Ömsom sprudlande glad ,ömsom ledsen har vi beslutat att behålla det,fast vi trott vi var färdiga med detta var o en i tidigare förhållanden,men detta känns verkligen som en mening att binda ihop oss,visa att vi verkligen hör ihop i det som blev ....

Livet blir sällan som man tänkt sig men det kan bli ganska bra ändå har blivit mitt motto!