Så mycket dubbla känslor!
Att ha en bebis, en liten plutt -Ivar är underbart!
Men inte bara underbart!
Med 5,5 år mellan barnen har man liksom blivit lite bekväm med att inte ha "småbarn "längre . Har ju fått sova på nätterna, hunnit få egen tid om jag velat /behövt. Calle klarar ju det mesta själv, kan prata om saker, förstår att vänta en liten stund.
Det gör ju inte bebisar haha ;)
Att ha en liten krabat som är SÅ beroende av en och där man liksom måste lära känna varann och inse att man inte alltid förstår skriken är inte bara mysigt och kul. Särskilt inte när man är skittrött jämt och har flera andra barn.
Man kan bara göra sitt bästa i försöken att förstå och tillfredsställa behoven.