En dag i taget.....

Alla inlägg den 27 oktober 2012

Av Mamma Xaramia - 27 oktober 2012 20:16

Stop all the clocks, cut off the telephone,
Prevent the dog from barking with a juicy bone,
Silence the pianos and with muffled drum
Bring out the coffin, let the mourners come. 


Let aeroplanes circle moaning overhead
Scribbling on the sky the message He Is Dead,
Put crepe bows round the white necks of the public doves,
Let the traffic policemen wear black cotton gloves. 


He was my North, my South, my East and West,
My working week and my Sunday rest,
My noon, my midnight, my talk, my song;
I thought that love would last for ever: I was wrong.


The stars are not wanted now: put out every one;
Pack up the moon and dismantle the sun;
Pour away the ocean and sweep up the wood.
For nothing now can ever come to any good.



Jag har varit med min syster och handlat lite,blev ditbjuden på mat .

Umgåtts med hennes fina brokiga familj(lika som min ungefär med dina,mina och våra ungar + andra bonusbarn )


Druckit kaffe,skrattat och umgåtts och känt enorm saknad när jag ser deras tvåsamhet ,MEN nånstans har jag hittat en känsla att jag kommer fixa detta.....vi kommer att leva vidare.

Inget vi gör eller inte gör kan få min man tillbaks,han är med oss i hjärtat och tankarna för alltid .
Vi måste nånstans hitta ett sätt att så småningom igen LEVA ,inte bara överleva.



Såååå många fina människor som finns där,nära och långt bort,lite eller mycket,allt är så mycket värt för mig och barnen .

Bara att känna att nån finns där med en kram,ett ord,en utsträckt hand.....nån som räcker ut handen,som orkar lyssna......och fråga och finnas och bara vara .Som handlar,ringer,sms:ar,skickar meddelanden på fb,skickar blommor,tar hand om hunden....tack alla !!
Och tack till alla barn ,mina o syrrans + bonusar som bara är sig själva så jag fått känna att livet går vidare <3

 

En dag kommer det inte bara göra ont längre, men vägen dit är lång och krokig med uppförsbackar och nedförsbackar och kurvor hit och dit....  

ANNONS
Av Mamma Xaramia - 27 oktober 2012 11:05

...och inse att det inte bara är en dröm.....det är på riktigt och jag kan forfarande inte ta in det.

Jag hör dej,jag ser dej,känner din närvaro....du finns överallt härhemma.

Överallt bara Du ,Du och Du....men bara i mina tankar.Jag har din vigselring kring min hals i en kedja och påminns att allt är på riktigt.

Kommer du ihåg dagen vi gifte oss hemligt på Skansen ?? Klart du gör ,det är inte ens 1,5 år sen ju   

Med alla våra fina UNDERBARA ungar ! Dina ,mina och våra i en salig blandning.


Jag ser dina saker,dina kläder,din snusdosa,kaffekoppen du drack kaffe ur igår morse.

Jag vet inte hur många gånger jag tänkt ringa dej eller skicka ett sms,eller tänkt att "det här" ska jag berätta för dej.....och inser att det inte går.

Aldrig mer kommer jag kunna få prata med dej eller höra din röst.Just nu är det DET ,"aldrigheten" som är allra värst att hantera....att aldrig mer få göra allt sånt man brukar göra,allt det där vi skulle göra "sen"

Fan!!!!!


Jag lyckades somna några timmar,sov oroligt och vaknade jättetidigt.

Jag överlevde natten,jag kommer överleva denna dagen och nästa och nästa......för att jag måste!

Det kommer inte bli lätt men jag kommer göra det,för DIN skull.


Fan vad jag saknar dej!!





ANNONS

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

Följ bloggen

Följ En dag i taget..... med Blogkeen
Följ En dag i taget..... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se