emellanåt,pendlar hysteriskt i humöret mellan glädje och förväntan inför tex julen och glädjen över att ha Calle ,och nattsvart förlamande sorg och bara gråter och är ARG!! På allt och alla!! Det värsta är ju att det pendlar så fort,så fort att man inte hinner med.Vet ibland inte vad som utlöser när det går neråt igen....

Nånstans inbillade jag mig att det skulle bli "bättre" ju längre tiden gick,när graviditeten var över o Calle fötts...men jag inser nu att detta går inte över!!
Det gör inte det nånsin va? Bara att försöka ta in o leva med!! men det är svårt och det gör ONT! Så förbannat jävla ont att ta in det ....att acceptera!

Vadå acceptera?? kommer aldrig acceptera att mitt barn dog!? Vill inte acceptera !!! Jag vill ha henne här*gråter* vill ha henne med de andra barnen.Vill inte sakna ett barn ALLTID!!

Hade kunnat ge vad som helst för att få se henne levande!!

Känns som att ingen riktigt förstår hur jag mår eller känner! Omgivningen verkar tycka att det borde va bättre nu,jag ser ut att må bra.

Ja ska ju vara glad som fått Calle.Självklart är jag glad för det!!!

MEN jag är ledsen inombords för Thea....nånstans saknas en liten bit av mitt hjärta !! Och det syns inte utanpå......

Tack alla ni som finns,särskilt ni andra  Änglaföräldrar som gått igenom samma sak som orkar se och lyssna,dela sorgen fullt ut......