tentapluggar farmakologi,tenta på fredag....gah!!

Betar av instuderingsfrågor,föreläsningsmaterial,bok och anteckningar men känner iallafall att jag har noll koll.....nåja i värsta fall blir det omtenta i augusti.

Sommarjobb fixat,ska bli så himla spännande och roligt med nya erfarenheter.Lite pusslande och trixande för att få ihop sommaren men det löser sig på nåt sätt.

Just idag är jag så himla lycklig över alla fina människor i mitt liv <3

Tycker en del separerade föräldrar (säkert jag själv som nyseparerad ?) lägger alldeles för stort fokus på att va barnledig.

När man en gång skaffade barnen tillsammans så inte sjutton var väl "barnlediga" veckor /helger det man tänkte och fokuserade på.Jag har i princip 3 av mina 4 på heltid,de två äldsta klarar sig i och för sig rätt väldigt mycket själv och Calle är ju hos sin storasyster ibland och visst är det skönt att nån gång få vila öronen en stund eller så......och visst passar vi på att göra sånt man kanske inte gör med hela huset fullt av barn.

Jag har sagt det förr och säger det igen,JAG skaffade inte barn för att vara barnledig !

Jag gillar att vara med mina barn,jag gillar att göra saker med dem.Jag gillar även att vara med andras barn (dock inte alla !)

Jag gillar att vara med mina bonusbarn ,även om det medför liiite mer gnissel i maskineriet eftersom allt fortfarande är dåligt inkört och osmörjt,men det tuggar på ,helt i rätt riktning och jag är säkert värsta bitchen enligt dem (eller inte ?)

Jag gillar även att umgås med barnens kompisar ,och märkligt nog vill de vara här fast det är trångt och bökigt och jag tjatar på dem   

Just idag känner jag mig otroligt lyckligt lottad just över detta,att de VILL vara här.Att vi idag haft 8 (åtta!!) grabbar här(mina 4 grabbar,3 bonusar + en kompis)....det går enorma mängder mat ,så tur vi har en stor grill!!

med att blogga,kanske för att jag ibland känner mig osäker på vad jag ska dela med vem.,,,,vänner? nära vänner ?? alla möjliga övriga.....?? jag gillar ju att va en öppen person och har svårt att avgränsa detta....

Jag lever mitt liv varje dag,med allt vad det betyder.

Jag försöker att finnas här och nu.Ibland går det.Ibland inte.Jag lever i det som varit ,Jag lever i framtiden.Det är så mycket enklere.Man slipper känna.....och gråta...

Men mest lever jag här och nu.Och är bara så tacksam för det.Och jag gråter....

Jag har en underbar familj,fina barn.

Underbara bonusbarn (både gamla o nya ) ,vem fesiken trodde att man skulle behöva indela dem?

Jag är ingen perfekt bonusförälder,inte ens nån perfekt förälder,långt ifrån.....men jag har ett stort hjärta.

Ett VÄLDIGT STORT!! 

Kanske för stort??

efter ett inlägg på ett annat forum idag om att ev skona sina barn från döden och om man i såfall gör barnen en björntjänst??

Detta väckte en del tankar hos mig kring barn och döden,men också om livet.....

I helgen som varit har Calle varit hos sin storasyster.Jag är så otroligt tacksam för att hon finns.Och jag vet att hon och hans storebror,andra släktingar,mina föräldrar,mina äldre barn och andra vuxna människor kommer finnas där och vara hans stöd och förebilder när hans pappa inte finns mer.

Denna lilla fantastiska kille som det liksom bara sprudlar energi omkring.Som inte låter nån ha tråkigt eller så.....allt går liksom i 110 och han babblar om allt och alla med allt och alla.....och somnar bums på kvällen !

Han blir arg så han hoppar jämfota,skrattar så han kiknar och blir ledsen så han gråter....som de flesta andra barn med .

Han lever här och nu,varje sekund!

Ikväll går mina tankar till en vän som mist en nära anhörig <3 Många kramar 

eller från varann är ibland enkelt och ibland komplicerat.

Ibland förstår man varann jättebra och ibland förstår man inte varann eller ens sig själv.

Efter en period med en hel del irritation pga sånt jag själv inte kan påverka letade jag reda på lite böcker att bläddra i ,för att omfokusera mina tankar och vända irritationen och för att inte låta den äta upp mig inifrån.

Man måste sätta gränser för var som är okej,både för sig själv och andra.

Jag kan inte sätta en annan människas gränser men jag kan försöka vara tydlig med mina egna !

Kay Pollak är en stor förebild när det gäller flera olika saker,framförallt hur man ser på andra människor,möten människor emellan och på livet i stort.

I hans böcker "Att välja glädje " och " Att växa genom möten " finns en massa spännande tankar .

De om att lära sig nåt om sig själv i varje möte med en annan person till exempel:

"Jag har något att lära mig

Nästa gång du är störd,irriterad,förbannad,helt slut och trött på en medarbetare (patient,kund,elev,partner...)pröva då att väldigt försiktigt och sakta säga inom dig (detta kräver stor villighet av dig ):

Det som sker just nu

det sker för att jag har något att lära mig.

Jag säger inte att det är lätt.Men när vi skyller på andra ,ger andra skulden för något som sker,då handlar det ofta om att vi överför ett eget problem (projicerar ut det ) på en oskyldig.

Det är jag och ingen annan som väljer om jag vill lägga ut min irritation på en annan människa eller om jag vill se och finna orsakerna till min irritation inom mig.Lära mig något.Om mig själv .Och växa."

Kloka tankar,som sagt!

har jag fått senaste veckan .Välbehövligt!

Försöker läsa ikapp en del,gjorde en förbaskad nätdugga häromdan och lyckades äntligen bli godkänd.

Har gjort den förr men varit 0,5-1 poäng ifrån,retsamt som sjutton!

I helgen som var tog vi mina yngsta och pojkvännens yngsta barn och åkte på kryssning.

4 galna huliganer på Östersjön liksom  

Skämt åsido så funkade det utmärkt och vi hade jättekul.

Denna veckan har Calle plutt varit ledig flera dagar och Alfred har åkt direkt hem efter skolan vissa dar,så härligt när man ändå är hemma liksom.Alfred fyllde hela 10 år i tisdags.10 år liksom ?? Vart tar tiden vägen ??

Och minstingen,Calle ,blir liksom 5 år i sommar ju!

Idag ska vi tvätta lite,handla och börja packa en del.Jag ska även försöka plugga en del farmakologi tänkte jag .

I helgen som kommer ska Calle till sin storasyster i Kumla.

den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp

....

och det var inte bättre förr men det ska bli bättre framöver och nånstans har man iallafall kommit om man vet vad man behöver jag försöker att hålla mig vid ytan allt jag kan fast topparna är högre nu och dalarna är djupare sen elden försvann

....

...får du ro då och då bland alla tentor och poäng det är så lätt att gå på det är så svårt att stanna upp och gå tillbaka igen

....

du har hittat nån att bli gammal med jag har hittat nåt att göra tills dess vi måste akta oss för alla bättre förr

och för leda och tristess

....

håll blicken kvar i skyn

....

Spridda rader från Winnerbäcks låt "Elden" som jag tyckte stämde in på mig idag så jag delar dem med er!

Jag har idag tagit ett stort beslut.Ett stort beslut för mig personligen men kanske ganska litet i det stora hela.....Det har tagit ett tag och efter mycket velande och funderande har jag idag tagit beslutet att ta ett steg tillbaks i mina studier till sjuksköterska, och hoppa av termin 3 och läsa om termin 2 då jag ju missat en del när maken gick bort.

Har haft dessa tankar ett tag som sagt,men jag vill ju inte gärna sluta då jag har massor av fina kurskompisar (som stöttat mig genom den jobbiga tiden   ),men man måste också kunna inse sina egna begränsningar och hoppa av innan man kraschar in i den berömda väggen.

Jag har varit SÅ nära flera gånger sista åren  och är det igen så därför har jag idag varit till min studievägledare på universitetet och bollat tankar och idéer och gjort planer för framtiden.

När jag återupptog studierna bara 5 veckor efter makens bortgång så var det ju liksom mest på prov.Galet enligt en del säkert men för mig var det helt rätt att ta mig ut,låta vardagen rulla på,träffa kurskompisarna igen och försöka skingra tankarna ,även om koncentrationen inte var den bästa.

 Jag har dock,trots dett klarat av hela Klinsk minkrobiologi-kursen och blivit godkänd och även en del andra saker,vilket jag är otroligt stolt över!   

Inte ens jag är Superwoman    som klarar sorg, 150% studier och familj, och idag har jag erkänt det för mig själv ;-)

Hittills har termin 3 funkat bra,men jag har ständigt dåligt samvete för pluggandet,barnen och alla dessa små rester som ska göras.Idag skulle jag ha påbörjat min VFU(praktik) som jag sett fram emot men veckan på Teneriffa fick mig att slappna av,fundera och känna efter VAD som verkligen är viktigt här i livet.

Jag själv ,min hälsa och familjen är viktigast alltid,och om jag fortsätter i den här takten kommer jag aldrig orka i längden.

Jag kände så starkt att jag faktiskt inte är redo för VFU än.Eller att fortsätta pressa mig själv lite för mycket lite för länge så mycket längre.....till slut brister det (tro mig jag vet !)

Jag har varit på botten ,jag har ärr både på mina armar och i själen,jag vill inte dit igen.....

Visst,jag är redo att LEVA,att ta hand om barnen och att studera.....

Men inte ge mig ut i verkligheten än.Att sitta i skolan och läsa om hjärtan,lungor och sånt är tillräckligt jobbigt.Jag har precis lärt mig hantera att höra ambulanser med sirenerna på utan att få hjärtklappning....så att ge mig ut i "verkligheten" ,till sjukhusmiljön med riktiga patienter orkar jag faktiskt inte rent mentalt!

Som sagt,tagit beslutet att INTE plugga typ 150% denna termin utan lite knappt 100...och då det nu dröjer några veckor innan den obligatoriska pedagogikkursen(som jag missade förra terminen ) börjar och bokrean har börjat idag så vips så hade jag visst köpt en intensivkurs i spanska (cd+ bok+ grammatik )på egen hand .

Har även lite rolig läkemedelsräkning att plugga,lite andra spridda rester här och var så så himla långtråkigt lär jag nog inte hinna ha ;)

Kände att jag har för mycket rester kvar från förra terminen,så det blir svårt att kombinera med denna termin OCH familj,så därför blir det bättre att läsa igen allt jag missat och sen hoppa på T3.

Kommer sakna mina nuvarande kurskompisar som sagt,men får säkert nya .

Och de gamla finns ju kvar så vi ses säkert i skolan .

En stor Kram till alla därute ♥

Lev livet varje dag,glöm inte det !