En dag i taget.....

Alla inlägg den 13 januari 2015

Av Mamma Xaramia - 13 januari 2015 13:41

med mig liksom,det är fel person att bråka med för jag håller inte tyst.Särskilt inte om och när jag vet att jag har rätt.


Säkerligen har jag själv orsakat både en och två av alla struliga omständigheter genom livet ,javisst!


Men det har faktiskt varit en hel del annat med,otur kanske ? Eller slarv ? eller bara olyckliga omständigheter ??

För att nämna några saker sista åren:


JAG fick ringa sjukhuset i Östhammar och se till att min fd man dödförklarades!! Ehhhh liksom ? 

Då kan man ju undra ?! Jag sökte en form av efterlevandestöd för Calles del när detta hänt,eftersom ju pappan då inte finns kvar och kan betala "underhåll" resten av livet typ....de ringde mig från Pensionsmyndigheten för att meddela att de inte kunde godta ansökan för att personen xxxxxx-xxxx INTE var registrerad som avliden.Nähä,men jag var själv där! Tack för det liksom !

Det hela reddes så småningom och idag som blivande sjuksköterska vet jag ju att man i journalsystemet på sjukhus måste registrera personen som avliden på ett särskilt ställe,annars ser det bara ut som att personen blivit utskriven och gått hem...


En annan sak var Försäkringskassan,som jag faktiskt oftast (till skillnad mot många som jag förstått) haft BRA erfarenheter av . 

När jag pluggade,hade CSN och blev gravid visade det sig att jag har en skyddad SGI hos Fk sen mitt arbete innan.


Fine !

Det var alla med på,Jag hade ju direkt innan jag pluggade jobbat på Ica så inga problem.

ÄNDÅ trasslade det,typ 14 miljoner ggr innan det blev rätt.Och mitt i allt detta bytte de system via webben så hur jag än försökte ansöka,maila eller nåt så blev det fel och när jag ringde så var det miljoner personer innan mig i telefonkö och när jag väl fick prata med nån så var det såklart fel person....

Dessutom fick min gamla arbetsplats,Ica,telefonsamtal där de undrade över min anställning pga kommande föräldraledighet.


Men herregud !! Jag var ju inte anställd längre och det hade jag sagt typ 8 ggr till olika handläggare som jag lyckats få tag på.Utan min SGI hos Försäkringskassan låg vilande då jag studerade och min föräldrapenning skulle baseras på den uppgiften.Det var det svaret jag fått flera gånger av Försäkringskassan själva !

Och när vi så äntligen lyckades reda ut allt ,alla papper inskickade ,allt var helt klart....DÅ kommer ett papper att de vill ha in ett GRAVIDINTYG!! Ett sånt som barnmorskan skriver ut så man ska skicka till Fk ATT man är gravid och som jag skickat in direkt när jag fått det ganska tidigt i graviditeten.När de efterlyste pappret (som jag skickat in ) och vi sen fick klarhet i allt så var i  princip nästan Ivar född:)


Efteråt är dessa saker otroligt skrattretande och kul,men just då var det inte det kan jag lova !!


Har även haft en dust med CSN då jag halkade efter i studierna ,var sjukskriven 5 veckor efter förra makens död.

Sen gick jag tillbala till skolan,hade velat plugga halvtid men det gick inte.

När jag sen inte klarade tillräckliga poäng för heltid för att få beviljat mer CSN nästa termin hade jag enligt dem "inte tillräckliga skäl" att läsa mindre än heltid! 

Herregud igen! Min man DOG.Jag blev ensam med 4 barn och valde att gå tillbaka och plugga 5 veckor efter det.


Inte tillräckliga skäl?? vad ÄR tillräckliga skäl då undrade jag för att få dispens att plugga mindre eller behålla CSN,att jag dött SJÄLV eller?? Undras om det räcknats som TILLRÄCKLIGA skäl!!?





Av Mamma Xaramia - 13 januari 2015 10:18

ska jag /vi inte ens behöva förklara oss ! Vi ska inte ens behöva känna känslan av att behöva förklara oss! 


Jag har alltid tagit hand om mina barn,har 5 underbara välartade lite normalstörda killar.Jag har ALDRIG fått nån form av  försörjningsstöd nånsin(så har vi klargjort detta ,OM nån undrade ).

Jag hade bostadsbodrag ett kort tag efter separationen från stora barnens pappa,men det är en helt annan sak.

I övrigt har jag /vi försörjt våra barn själv så hur många barn jag har /kommer skaffa är MITT/VÅRT val!!


Och om andra får försörjningsstöd eller andra insatser har jag ingen åsikt om,det är deras val,ibland har man inget val,jag ser inte ner på någon....never ever!

Jag är i nuläget bara jäkligt bitter på samhället ,vi klarar oss som sagt själva MEN får inget kontrakt fast vi bett om hjälp ni i vår situation,vill bara att saker och ting ska klargöras för att min sanning ska finnas här till grund när skitsnacket tenderar att ta skruv och versionen på andra sidan byn blivit en annan ;)


Vi HADE en bra situation,vi hyrde ett hus privat,uppgjort om att hyra på lång sikt,vilket ägaren var med på.Vi hade ganska fria händer att renovera,fixa i trädgården mm och eftersom vi ju räknade med att bo kvar har vi lagt ner ganska mycket jobb på att få fram rabatter,klippa äppelträd,plantera massa blommor,buskar mm .

Vi har även lagt ner en hel del jobb inne i huset för att få det beboeligt och för att få plats.Min man har fixat nytt jobb efter att han oturligt blev uppsagd från förra .Jag kämpar på med studierna och blir väl kanske klar sjuksköterska innan pensionen eller nåt....jag har insett att det är livet/vägen som är det viktiga,inte själva målet i sig.


Efter Ivar bestämde jag att jag inte vill ha fler barn,jag orkar inte hålla på med preventivmedel,har nog testat det allra mesta.Utom avhållsamhet för resten av livet då !! 


Ivar blev till trots kopparspiral.Jag har tidigare testat olika p-piller,kondom,p-spruta,hormonspiral men har alltid fått väldigt mycket biverkningar tyvärr och inte mått bra alls.På många flera olika sätt.


Bokade tid för diskussion av sterilisering väldigt snart efter Ivar kommit,och fick minipiller utskrivet(blödde ständigt av dem men stod ut i väntan på steriliseringstiden.)

Fick så en tid 13/12 och då hade jag redan hunnit testa positivt.Att välja att behålla barnet har inte varit ett helt igenom lätt val,särskilt inte nu!

Jag vet att man har ett val,jag har funderat i de banorna EN gång förut och denna gången , även om det faktiskt inte är nåt egentligt val för mig,(helt utan att döma andra hur de känner /gör) och har insett att det är inget val för mig.


Jag har snart gått hela första trimestern av graviditeten...mår faktiskt hyfsat bra fysiskt,lite lätt illamående men inte alls som med Ivar.


Och hur jag mår psykiskt mitt i detta kan ni ju bara föreställa er ?!


Hoppas dock att lilla bebisen därinne mår bra och att stressen inte påverkar alltför mycket.Jag ska till barnmorskan i veckan som kommer,mitt i allt jippi....ska även till doktorn och kolla lite andra värden då jag ju hade väldigt lågt Ferritin-värde(järndepåerna i kroppen ) med Ivar och även b12 -brist .Sen ville han ju även kolla upp vad det är för envis långvarigt skit jag har i kroppen ,om det behövs antibiotika osv och eftersom jag ju är gravid vill man inte skriva ut vad som helst till mig utan att VETA .


Helt rätt,jag som liksom känner mig tveksam till att ens ta cocillana etyfin-hostmedicin fast jag hostar lungorna ur mig,just för att det verkligen KÄNNS hur jag påverkas av det.Då vet jag ändå att det är väl dokumenterat och det ska inte vara nån fara att ta som gravid,men man blir lätt lite nojig.


Ett barn är en gåva  

Vi har faktiskt försökt skydda oss så gott vi kunnat,trodde väl att kroppen ganske skulle avta vara så fertil nångång eller att min övervikt skulle sätta ner den lite som man hör att en del har problem att bli gravida.

Jag är liksom inte ens vältränad och ser ut som 10 år yngre,jag har egentligen noll ork över....jag är för gammal egentligen   


Värsta missfallsrisken är ju över efter v 12 sägs det så därför valde vi att gå ut med detta nu då det troligen kommer stå i reportaget i UNT.

Jag har dock aldrig mig veterligen haft missfall mer än lilla lilla bebisflickan 2007 ,som dog oförklarligt i magen i v 24 och fick födas fram.Hon räknas som en "missed abortion" ,idag hade hon räknats som" dödfött barn" ,tidsgränsen är flyttad för klassificeringen numera,även om jag alltid räknat henne som ett barn.När vi hamnade på IVA/neo med Ivar direkt efter förlossningen träffade vi en familj vars pojke fötts i v 24....så barn i den veckan kan överleva ganska bra.


Igår var en journalist här från UNT,inte för att skriva ett "snyftreportage" utan för att jag nånstans kände mig så jäkla maktlös när man som vi hamnat mellan olika stolar,mellan olika myndigheter.

Trodde det fanns ett socialt skyddsnät nånstans,men tydligen inte för oss som är skötsamma.

Däremot ska vi straffas resten av våra liv (känns det som ) för betalningsanmärkningar ) så vi aldrig har en chans att komma ikapp,bra tänkt där samhället!!

Och våra barn (mina främst då som bor hos oss jämt) ska riskera att behöva byta skola för att vi ska hyra hus eller nåt av nån skummis nånstans som godtar bet anmärkningar.Mmmm känns ju verkligen tryggt !!


Jag tycker hela situationen är absurd,vi är nog inte de första som hamnat här och troligen inte de sista!! 

Och det tycker jag man måste ta upp i media .







Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10 11
12
13 14 15 16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards