Som sagt : Små barn~små bekymmer......vad är väl bajsblöjor,dålig sömn,gnäll , mat o sovproblem jämfört med vad som kommer sen ???? he he he...

 Med större barn är det lite andra "problem"som dyker upp som kräver att man engagerar sig:

utetider,träningar,märkeskläder,kompisar,beteende.

mobiltelefoner(som ständigt kommer bort eller går sönder),

rökning/snusning,alkohol,sex,skolan,skolk,

...gymnasieutbildning,moppe,körkort

....pengar,pengar ,pengar!!

Det finns mycket att hamna i konflikt över....typ hur mycket som helst ,så det gäller att välja sina strider

Det gäller nånstans att få en fungerande kommunikation med tonåringen ,INNAN man hamnar där.....barnen måste veta att man som förälder finns där....ALLTID!

Man kan liksom inte helt plötsligt kräva att tonåringen förstår att hjälpa till,ta ansvar och sånt om man aldrig lärt dem.

Man kan inte förvänta sig respekt från dem om de inte respekterar en.Man kan inte begära ett vårdat språk från dem om man själv skäller och gapar och svär som en borstbindare...ganska logiskt egentligen !

Respekt är inget man FÅR,det är nåt man förtjänar och det sker inte på en vecka /månad när ungen redan är i en jobbig utvecklingsfas,det är en dialog som man måste ha hela tiden.

Och jag kan inte sätta någon annans regler , bara kring mig själv eller mitt hem och vägleda dem i livet.

Jag och en annan vuxen kan gemensamt sätta regler i vårt hem vad som ska gälla ,men vissa regler sätter jag som person själv.

Hur någon annan talar /skriver/bemöter mig till exempel.

Jag tar ingen skit,jag tar inte dåligt bemötande från barn och ungdomar och jag försöker säga till när något är fel !

Fula ord och andra dumheter är helt oacceptabelt härhemma och där är jag nog oerhört hård.

Det är jag nog överhuvudtaget kanske på ett sätt....jämfört med många andra.

Jag kräver en ursäkt när man betett sig illa och jag har ganska stort tålamod och <3 men vissa saker är oacceptabla.

Jag tror på kärlek och respekt,uppmuntran och att skapa en bra relation till barnet.Att vara en tydlig ledare men låta barnet vara med och bestämma.Inte i allt men i vissa fall.Olika barn kräver olika gränser.

 Man måste veta vilka regler och värderingar som är viktiga,man måste hitta verktyg för att nå fram och kunna få ungdomar att förstå .....men för mycket regler eller för strama regler eller sk "skitregler i min mening ,då blir resultatet rätt dåligt....

Skitregler= såna som kommit till bara "för att" utan att man som förälder kan förklara varför nåt är viktigt.

I en familj ska man sträva efter samarbete och harmoni anser jag ,och det är ett tungt jobb,bland det svåraste som finns....men om man vet var man har sig själv och vet vartåt man strävar så blir allt mycket lättare.

Det man gör /inte gör idag får konsekvenser senare.....

Om vi som vuxna gemensamt står enade och samarbetar och får MED barnen på tåget här i livet kring Projekt Familjen AB så är mycket vunnet :)