En dag i taget.....

Alla inlägg den 26 november 2013

Av Mamma Xaramia - 26 november 2013 09:41

ett mycket långt år sen min fd man lämnade oss.Eller bara ett helt vanligt år med 365 dagar som alla andra (ja nästan iaf ) .Men också ett mycket kort år.Det känns som 10 år sen men även som i förrgår.


Ena dan höst och mörker,sen vinter och plötsligt vår och sommar,tiden har även rusat på......och nu är det snart vinter och jul igen......och man kan inget annat än att bara hänga med.

Jo man kan välja att glädjas åt varje dag,att se varje dag och att leva här och nu,det kan man !


Vet att några av mina första tankar och fb-inlägg ,blogginlägg handlade om att bara ta en stund i taget,andas ,andas och ta en liten stund i taget och hantera den......i förtröstan att livet faktiskt går vidare,på gott och ont!


Dagarna har gått,liksom veckorna och månaderna......som de brukar göra utan att man behöver göra nåt och just det är ju faktiskt helt fantastiskt.


Vi har passerat jul,nyår,påsk,midsommar,födelsedagar, hans födelsedag,dödsdagen och alla andra dagar som året har.

Vi har gråtit ,sörjt,saknat och varit arga och ledsna men också delat minnen,kommit ihåg alla fina stunder och allt vi hann uppleva tillsammans de här åren.


Jag har tvekat och funderat,tvekat igen och funderat mer på mitt val av väg i livet,särskilt vad gäller utbildning.

Kommer jag orka plugga detta överhuvudtaget? Kommer jag orka arbeta inom sjukvården ? Är det värt det ?

Att ständigt möta sjuka,döende människor,lidande,sorg och allt annat.


Och jag har kommit fram till att ja det ÄR värt det,för man möter också så mycket annat som är positivt och gör det värt det     


Året som gått har varit minst sagt händelserikt men det har åren innan med varit ,hela livet pågår ständigt .


Sorg,kärlek,studier,flytt,giftermål och graviditet i en salig blandning .....

Minnen och det som varit bär vi inom oss i hjärtat varje dag ,men enda vägen att leva är framåt  


Har under detta året haft förmånen att ha underbara vänner

(både gamla och nya),kurskompisar,lärare,handledare,dagisfröknar,

dagmammor,skolfröknar,arbetskompisar och boende på sommarjobbet,patienter och blivande kollegor på vfu,bekanta via fb:s stödgrupp VIMIL ,många nätvänner och många många fler som uppmuntrat mig ,stöttat, delat mina tankar,bara lyssnat ,visat mig vägen och så min man och mina fantastiska barn som finns vid min sida <3


Och mina släktingar så klart ,inte att förglömma.


När jag ser tillbaks på året som gått vet jag inte ens själv hur jag har orkat...kanske genom att hålla fokus nära på en stund i taget och glädjas åt varje dag man får.

Genom att lära sig uppskatta det man har och se det lilla lilla positiva som finns även om allt annat är mörkt och dystert.


Ibland flyr jag in i nåt ett tag,för att skingra tankar och känslor,men vem sjutton gör inte det?

Ibland har det varit promenader,ibland nåt annat,just nu är det läsning och studier och det ser jag faktiskt inte som nåt negativt,det är mitt sätt att hålla fokus.


Några veckor till i högt tempo i skolan,mycket som ska göras,läras och bockas av innan terminen är klar....sen blir det jul och nyår och lite "ledigt",och sen slutspurten och tentapluggande inför sluttentan i januari.


Och sen kommer förhoppningsvis en lillebror/lillasyster till alla barn ,ett litet liv som blev till bara ändå ,trotsade preventivmedel och ålder och bara blev *längtar'









ANNONS

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

Följ bloggen

Följ En dag i taget..... med Blogkeen
Följ En dag i taget..... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se