En dag i taget.....

Alla inlägg den 15 februari 2013

Av Mamma Xaramia - 15 februari 2013 18:07

på ett tag nu,men det betyder inte att livet står stilla eller att här inte händer nåt.Tvärtom

Livet rullar på lite för fort och jag känner mig ständigt splittrad och är i skrivande stund så mentalt slut att jag troligen balanserar på gränsen till utbrändhet  

Jag försöker få ihop livet med 4 barn i olika åldrar.4 olika individer som behöver mig på olika sätt.


Samtidigt pluggar jag heltid,och denna termin känns rätt krävande (men intressant! )


Bara att gå upp,få iväg barn o sig själv och sen gå på föreläsningar /seminarier om hjärtsjukdom/lungsjukdom/cancer /diabetes känns som det tar all energi jag har.

Det suger all min kraft då jag levt nära såna saker så länge.....

Att sitta på en föreläsning om hjärtinfarkt eller lungemboli är liksom på gränsen vad jag mäktar med .

Min man dog av det (lungemboli)!

Att sitta och göra en uppgift om palliativ vård kring cancer och diskutera stöd för patienten och familjen känns sjukt absurt då jag själv inte var välkommen till Studenthälsan.Så vilket stöd finns eg för en familj när en förälder dör ? När världen rasar samman och aldrig riktigt blir densamma igen....??Ja du ,en väldigt bra fråga .Som tur är har jag hittat en sluten grupp med personer som gått igenom ungefär samma sak,den har hjälpt mig mycket då man liksom inte vill lämna ut ALLT till sina vänner,hur goa de än är så orkar de inte höra när man ibland ältar och framförallt kan de inte förstå hur gärna de än skulle vilja...


Jag hade mist min make och studerade ,så Studenthälsan var mitt första alternativ.Men där fick jag svaret att det var om jag hade problem med STUDIERNA jag skulle vända mig dit,annars hänvisade de mig till min husläkare.

Och dit har jag varit och sedan haft en kuratorskontakt ,som ansåg att jag gått igenom den mest akuta sorgefasen på egen hand med stöd av familj och vänner.....


Å så alla dessa indragningar och besparingar inom vården ....jippi liksom ! *ironisk*

Och att veta att man en dag ska ut där och jobba och försöka göra det bra .....


Nåja,tröttheten gör att mina känslor svajjar,vissa dar svajjar de fort,en låt,en doft eller några ord från Calle kan göra att tårarna bränner bakom ögonlocken,eller tom rinner mitt på bussen.Jag försöker att vara i känslan,att acceptera de känslor som kommer men det är fasiken inte lätt....


Samtidigt har jag mitt i allt detta funnit kärleken igen vilket känns fantastiskt.Nån jag älskar och som älskar mig...

Märkligt kan säkert många tänka,men för mig är det inte det alls....Jag älskar min man fortfarande,fast på ett annat sätt såklart ,kommer alltid göra.....men livet går vidare och det är så det måste vara.

Jag valde liksom inte detta !

Jag pratar med honom (i mitt huvud) nästan dagligen,jag "hör" vad han skulle sagt om saker o ting och jag tror inte han skulle velat att jag slutade upp med att leva eller älska när tillfälle ges och jag fått möjligheten att börja om igen....


Jag fann nån som gör mig glad,får mig att må bra,får mig att skratta,uppskatta livet ,som orkar lyssna,som faktiskt delvis förstår,som inte är rädd när känslorna kommer sådär helt spretigt åt alla håll och som vågar stå kvar.


Saknaden är fortfarande stor,och mest går tankarna just nu kring Calle och att han alltid kommer vara utan sin pappa.Sen går tankarna mycket till själva LIVET,att våga leva !

Att våga leva här och nu,att verkligen uppskatta det man har och att man aldrig vet hur länge man får finnas kvar.

Jag känner ofta att väldigt många människor tar så himla mycket för givet eller gnäller om småsaker.


Visst får man även gnälla om små saker,det gör jag med ibland.Men livet skulle bli lite enklare och roligare om man försökte fokusera mer positivt och verkligen försökte ta vara på varje dag lite mer !! Tror jag då !!!


Såååå nu tar jag helg,sportlov och semester och tar med mig barnen och pojkvännen till Teneriffa.


Om nån stör sig på det (eller nåt annat ) ,har funderingar kring det eller andra frågor ,så är ni välkomna att ställa dem direkt till mig så ska ni få svar ,istället för att undra,snacka bakom min rygg eller bara anta saker!.

OCH om nån missunnar mig detta så skulle jag gärna erbjuda dig/er att byta liv med mig en vecka så får ni se hur mitt liv ser ut !

Det  är underbart och fantastiskt,men riktigt riktigt skitjobbigt slitigt också!!


ANNONS

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

Följ bloggen

Följ En dag i taget..... med Blogkeen
Följ En dag i taget..... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se