att få höra bakvägen att folk pratar.....som om jag inte visste det ?? ha ha ha 

Jag vet det alltför väl och väljer ibland att liksom provocera fram det bara för att så småningomk få höra .....sånt kommer ALLTID fram,tro mig,jag vet vem som snavckar och vad som sägs.....inte allt självklart men mycket....

Jag VET att det diskuterats om huruvida jag är normal,om jag inte borde sörja mer ,om jag inte inlett en ny relation väldigt hastigt inpå min mans död.

Svaret är nog : Skit i det ni !! Det är MITT liv!

Och som en klok vän sagt om mig när en sådan diskussion dykt upp: Vad ska hon vänta på ??

Precis! Vad ska jag vänta på ? Bättre tider ? Att det gått en viss tid efter makens död,då det är mer socialt accepterat att fortsätta leva ??

Ja ,jag blev kär,förlåt mig så himla mycket då !! Jag råkade visst bli det ! Så straffa mig då!

För vad ??!

Att jag fortfarande har förmågan att bli det? Att jag vågar  Att jag faktiskt är kapabel att älska fler ??

Häromdan var jag till kuratorn,första besöket på helt eget initiativ.
När jag blev fortsatt sjukskriven några veckor efter de allra första veckorna efter min makes död bad jag läkaren om en remiss till kuratorn,just för att slippa hamna i det bottenlösa hål jag en gång hamnade i efter förlusten av vår lilla *Thea*,och för att jag vet att den dan när jag mår riktigt riktigt pissdåligt kommer jag inte orka ta en ny kontakt så jag vill ha en etablerad sådan "ifall att " ,om nån förstår?

Nåja,vi pratade en massa ,jag fällde en tår....hon kollade hur jag sov,om jag hade nåt som helst framtidshopp och om jag tillåtit mig att sörja,bli ledsen,arg och allt annat som hör till.
Jag tror hon väntat sig en helt nedbruten ensamstående kvinna så hon blev nog lite överraskad.
Jag känner just nu inget egentligt behov av en kurator men ändå var det skönt att bolla tankar med henne,få bekräftat att jag inte är varken galen eller känslokall ,utan en ganska realistisk,praktiskt och handlingskraftig kvinna som genom min tidigare sorg hittat ett sätt att hantera detta.

Självklart saknar jag min man,men han finns inte kvar,och jag försöker minnas den tid vi fick och försöker lära mig nåt av allt detta på mitt alldeles egna sätt i min egen tro.

Barnen pratar om honom ibland,jag försöker svara så gott jag kan när de stunderna dyker upp.

Calle tittar ibland på kort på honom,han finns med oss varje dag men inte lika smärtsamt påtagligt som allra första tiden och jag grottar inte ner mig i sorgen och ältar(mer än nån gång ibland när jag verkligen känner att jag måste)

Skolan började i måndags,det är jättekul att vara tillbaks med full kapacitet igen,var ju lite si och så veckorna innan ju.....delvis pga sorgen,allt praktiskt att reda i och även pga en ny spirande kärlek jag var livrädd för i början.....och som gjorde mig väldigt ofokuserad  

Att få höra skitsnack och enbart dumma kommentarer från någon som inte borde bry sig känns mest sorgligt och patetiskt.

Men en dag hoppas jag att även Du kan inse att livet är här och nu och att man ibland måste våga leva sitt eget liv på sitt eget sätt för att bli lycklig!

Vad andra anser är inte så särskilt viktigt så länge det känns rätt i   

 

tina

6 januari 2013 23:42

maria du är en klippa fortsätt leva de är det vi är på denna jord för att leva.de va jätte sorgligt det som hände men som du skriver livet måste gå vidare de e vad alla vill du ska måå bra och dina fina grabbar.jag är sååå glad för din skull du funnit kärleken igen HÄRLIGT. KRAM

 

Eva

7 januari 2013 23:37

Hej! Försök att inte bry dig om vad andra säger eller tycker. Att det känns rätt för dig är huvudsaken. Har tittat in hos dig då och då under åren ibland ofta ibland mer sällan. Även jag har förlorat ett barn. Lycka till!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

7 januari skrev jag : "Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!! Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....   Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,...

I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...