tillsammans fick vi enligt mig.Det är ju tur att man inte vet hur lång tid man har.Alla har sin stund på jorden.Den kan va lång eller kort ,det är olika.

Igår var en gammal vän här ,vi drack lite vin pch pratade och pratade och pratade......om allt och inget! 

Om mig,om henne,om barn ,om livet och om döden och allt däremellan.

Känslan i natt när jag la mig var inte enbart ledsamhet och saknad utan faktiskt också tacksamhet och hopp.

Tacksamhet att jag faktiskt har allt jag faktiskt HAR,att jag fått uppleva SÅ mycket kärlek,spänning,äventyr men även tråkigheter med min man under våra korta år tillsammans.Vi fick 5,5 år tillsammans .Det är mer än många nånsin får som kanske lever ensamma hela livet men ändå alldeles för kort kan jag känna...

Ingen av oss sökte egentligen en partner när vi träffades,men livet ville annorlunda.Ingen av oss hade heller tänkt oss fler barn ,men även där ville livet annorlunda.Första gången resulterade det i en enorm smärta och andra gången i en 9 månaders orolig väntan men sedan en underbart fin liten rödhårig unge   

Jag har en underbart fin familj,fina vänner,4 fantastiskt fina killar ,tak över huvudet, massa nya kurskompisar,möjlighet att utbilda mig till nåt jag vill arbeta med....jag är hyfsat frisk och har friska barn .

Det är faktiskt superdupermycket att glädjas åt om man tänker efter,och i såna här lägen så måste man nog verkligen göra det för att ta sig genom timmen,dagen ....och vidare.

MEN jag saknar den kanske viktigaste personen i mitt liv,så jag måste liksom börja om....hitta mitt liv igen ,samma liv som innan men ändå inte....det är en läskig upplevelse.

Mitt liv som ensam med 4 barn .

Utan att jag valde det själv blev jag ensam och såhär är livet nu,hur ska det bli sen ? Hur ska man orka vidare ???

Att jag orkar vidare vet jag redan,frågan är bara hur den resan kommer se ut .Det blir en tuff utmaning men det måste gå på nåt sätt.Nåt annat alternativ finns inte.

Döden kom emellan oss rent fysiskt men kärleken finns kvar för alltid .

Mitt i allt finns Calle som lyser upp dagarna lite  

Idag har varit en rätt jobbig eftermiddag med en del tårar som bara kommer...

jag grät lite ,Calle undrade varför.Jag sa att jag var ledsen ,han undrade varför.Jag sa att jag saknade hans pappa...jaha sa han.Varför då ? För att jag tyckte om honom....hm jaha,tycker du inte om honom när han är död?!

blev lite full i skratt.så enkelt för honom liksom,klart man tycker om honom fast han är död,men Calle förstår ju liksom inte....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

7 januari skrev jag : "Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!! Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....   Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,...

I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...