jag längtar efter mina barn ....allihopa ! Som sjutton just nu!

Jag som skrev häromdan,svar till nån på ett föräldraforum,att jag _kunde _ koppla av när mina barn var bortlämnade och bla bla bla...hmmm....tja nån dag dårå....nu har det gått flera dar ju !!

Just nu mest ovant utan Calle,honom är jag liksom inte van att va utan ju...
De andra bor ju varannan vecka hos sin pappa så den längtan har jag lärt mig leva med.

Nu ska de stora va hos sin pappa 14 dar för att sen va här lika länge och vi är nu alltså inne på andra veckan....längt längt längt!

Calle har jag som mest varit borta ifrån 1 natt,då mannen o jag var i Stockholm över natten.

Och några dar när jag var inlagd på sjukhuset när jag opererade gallan ,men då var ju mannen och Calle inne och hälsade på + att jag var så dålig att jag inte ens orkade längta .....bara vara !

Vi lämnade av Calle hos sin storasyrra i Kumla i lördags ju,vi vet att han har det jättebra och han längtar INTE hem...hmmm.

Han vill inte ens prata med oss stackars föräldrar i telefon ju!!

Igår hade de varit på Kolmården,åkt linbana,kollat tigrar och lejon,lekt i Bamseland,ätit glass mm.
Häromdan hade de varit och badat och lekt i en jättestor lekpark,så som sagt,honom går det ingen nöd på....värre för oss stackars föräldrar då ju 

Själv väntar jag på besked från antagningen om högskolan i höst,besked 14-15 juli,så bara att vänta och vänta,inte ett dugg stressande ju....    

njuter vi av just nu!

Lite lite svårt att vänja sig och riktigt kunna koppla av ska jag erkänna!  

Stora killarna är ju hos sin pappa 2 veckor nu och ska sen vara här 2 veckor.

Minstingen har lånats ut till bästaste storasyrran,då hon själv frågat om hon fick låna honom ju...  

Vi skjutsade hem Calles största storebror Max i fredags,efter några veckors intensivt sommarjobbande och slog två flugor i en smäll då vi samtidigt kunde lämna Calle och hälsa på farmor lite....

Vi sov en natt hos farmor och på lördagen lämnade vi honom hos storasyrran Ida och åkte sen småvägar hemåt från Kumla,passerade Katrineholm,Nyköping(där jag ju är född ),Vagnhärad och skulle kolla in Trosa skärgård....men kom på att vi skulle åka till Stockholm istället och se om vi hittade nån billig kryssning.Skönt att va på havet i den svettiga värmen ju!

Parkerade bilen på Söder i Stockholm,tusen trappor ner och hamnade i värsta sällskapet på skorven Birger Jarl.Typ 80 personer som hade 30-årsfest med maskeradtema,så vi hamnade bland Zorro,Askungen,Peter Pan,Mästerkatten i stövlar och diverse andra älvor,häxor och annat knytt.

145 kr /person för hytt och mat,helt överkomligt ju.

Åkte en sväng förra sommaren med Calle och hade en jättetrevlig resa ju.

Och även om själva båten är trång och liten,allt är budget och inte riktigt samma standard och lyx som de större fartygen så är det nåt hemtrevligt gemytligt över allt!

Hade ett underbart skönt avslappnat dygn med massa god mat,några öl och sovmorgon !

Och strålande sol såklart  

På vägen hem åkte vi småvägar,passerade Värmdö och kollade in min gamla skola från lågstadiet (nostalgi!)

Idag gör vi absolut INGENTING!!

Ska tvätta lite senare,kanske grilla lite senare och bara slappa....

Längtar efter "alla mina killar"......(Calle brukar härma det uttrycket!)men jag vet att de har det bra och ser fram emot att träffa dem alla när de behagar dyka upp igen !!

Det är svårt att göra rätt

Om du säger till mig "Hur mår du?"
med sympati och medkänsla i din röst,
så svarar jag "Jag mår bra",
därför att prata om min förlust med dig idag
är alltför smärtsamt.

Om du träffar mig och inte nämner förlusten
som upptar mina tankar,
så tror jag att du inte bryr dig tillräckligt om mig,
eller är för rädd för att det du säger
ska göra mig ledsen.

Det är svårt att göra rätt.

Om du säger "Jag är ledsen för att ditt barn dog",
så blir det svårt för mig att svara.
Vad förväntar du att jag ska säga?
Jag vill säga "Jag är också ledsen!",
eller "Det är fruktansvärt!".
Jag vill skrika "Det är inte rättvist!"
Men jag gör det inte,
för jag vill inte bli upprörd idag.
Inte inför dig.

Så jag svarar "Tack".
Ett tack som betyder så mycket mer än så.
Det betyder tack för att du bryr dig.
Tack för att du försöker hjälpa.
Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.

Om du inte vet vad du ska säga till mig
så gör det ingenting.
Jag vet inte heller vad jag ska säga till dig.
Om du ser mig le eller skratta,
tro inte att jag glömt mitt barn för en stund.
Det har jag inte,
det kan jag inte,
och kommer aldrig att göra.

Säg att jag ser ut att må bra idag.
Jag kommer att förstå vad du menar.
Jag börjar bli bra på att läsa mellan dina rader.
Om du träffar mig och tycker
jag ser upprörd eller ledsen ut,
så har du antagligen rätt.
Idag är det kanske en minnesdag för mig,
eller någon händelse har utlöst
en våg av sorg inne i mig.

Om du inte säger någonting
så tror jag att du inte bryr dig,
men om du skulle säga något,
kanske det gör allt värre.
Försök fråga mig om jag vill prata,
men bli inte förvånad om jag säger nej.

Det är svårt att göra rätt.

Ge inte upp mig, snälla ge inte upp.
Jag behöver dina försök,
hur små eller banala du än tycker att de är.
Jag behöver dina tankar.
Jag behöver dina böner.
Jag behöver din kärlek.
Jag behöver din envishet.
Jag behöver allt detta,
men framförallt vill jag bli behandlad som vanligt.
Som jag brukade bli, innan allt detta hände.
Men jag vet att det är omöjligt.
Den där obekymrade naiva personen
är borta för evigt,
och det sörjer jag också.

Det är svårt att göra rätt

(av Janne Morén )

och den är långtifrån lätt alla gånger....

Just nu känns allt bara så kanonbra....så lycklig och SÅ himla nöjd med livet just nu! En skön känsla efter allt som varit!

Vet att det kommer bli fler tunga dar,så är det....men i det stora hela känns det som att allt flyter!

Vi har kämpat hårt,hårt som f-n,vi har gått igenom massor,fått våra smällar i Livet.....vi har träffat Döden,vi vet vad avundsdjup sorg kan göra med människor,vi vet hur arbetslöshetens fattigdom tär på ekonomin och familjen,vi vet hur ett nytt litet barn kan va både klister och motsatsen i ett skört förhållande,vi vet hur viktigt det är att värna om "oss",att våga stå emot,att kunna säga nej,att respektera sig själv......jag har tagit mycket "skit" när jag sagt vad jag tycker/tänker.....och det har det varit värt det,varenda gång,även om det varit jobbigt!

Jag är den jag är,den jag alltid varit....och framförallt,den jag VILL vara !

Jag försöker se saker för vad de är,vågar se....vi rasar och reser oss...även om många kring oss tvekat ,kanske även vi själva ,vi har tvekat på varann,på oss själva och på livet i sig självt .....men nånstans har vi hela tiden haft varann och hållit fast,fokuserat framåt och kämpat.....

Jag(vi)  har varit på botten i ett stort svart hål,naken själsligt och kvidande och gråtit så många tårar hysteriskt att ingen nånsin skulle tro mig.INGEN

Det har funnits stunder så oerhört grymt svarta och tunga att jag inte sett nån ljusning,inte velat leva längre.....och varit på väg från tanke till handling..

vi vet hur mycket styrka som krävs för att resa sig....igen ....igen....och igen!

Vissa dar har bara förflutit,vi har inte varit bra föräldrar,inte ens bra människor,vi har gjort massor av dumma onödiga saker och flera misstag ,men vi är bara mänskliga,vi valde inte hur livet skulle testa oss....vi visste inte att livet skulle slå undan benen på oss ......

 Vi gjorde vårt bästa att hantera det.

Vi hade säkert kunnat göra massor annorlunda,men nu gjorde vi som vi gjorde,ingen idé att ångra,älta .....bara att se framåt....starkare än nånsin!!

Sista året har vi även testat vad svår långvarig sjukdom och heltidsstudier innebär i en hårt pressad familj och nu i efterhand känns det som

Fan va bra vi är som ridit ut även denna storm,även om det varit skitjobbigt....

Vi har fixat det,vi har fått prioritera om och bett om hjälp ibland.

Jag har fått sänka kraven i skolan och satsat på G istället för MVG,så att faktiskt få flera MVG i slutänden och även flera VG är helt otroligt och mer än jag nånsin trott.

Jag har aldrig ens försökt va perfekt,jag vill inte ens va det....MEN jag är väl medveten om att jag har höga krav på mig själv och det vill jag ha.

Lagom höga krav så jag fortfarande utvecklas och är mig själv.

Jag tror att hela livet är en sorts "utveckling",allt jobbigt man stöter på har nån mening,man övar sig på sina medmänniskor,alla möten med människor,alla svårigheter man ställs inför(detta har Kay Pollak skrivit en bok om ..."Att växa genom möten" tror jag den heter,en intressant bok !)

Jag gillar att utvecklas,inifrån och har hittat massor spännande böcker i ämnet somtar upp många intressanta frågor och frågeställningar....

Det handlar inte om att vara perfekt-men att leva mer medvetet!

Mindfulness.....ett sätt att vara här och nu och minska den inre stressen.

Frågor att ställa sig i början av och under dagen:

*Vad är jag lycklig över i mitt liv just nu?

*Vad kan jag bidra med som höjer min eller andras livskvalitet idag?

*Vad har jag bestämt mig för idag ?

*Vad vill jag ge och vad vill jag få idag ?

*Vilka gränser vill jag sätta idag ?

*Vad vill jag träna på idag som tar min personliga utveckling framåt?

*Hur kan jag kommunicera tydligare idag ?

*Hur och när kan jag använda mina styrkor idag ?

*Vad ser jag fram emot idag?

Frågor att ställa sig efter dagen :

* Vad har jag gjort bra idag och vilka egenskaper visar det att jag har  ?

*Vad är jag tacksam för idag?

*Om jag kunde leva om min dag,vad skulle jag göra annorlunda?

* Vad har jag gett och vad har jag fått idag?

* Vilka insikter har jag kommit till idag?

* Vilka nya tankar har jag haft idag som jag inte hade igår?

* Vilka möten med människor har betytt någonting för mig idag ?

* Vilka spännande samtal har jag haft idag ?

* Vad har jag lärt mig idag ?

Det handlar inte om att hela tiden ställa sig dessa frågor utan att ta sig tiden att verkligen fundera över såna här saker....att verkligen tänka efter och medvetet ta ansvar för sig själv,sina tankar och handlingar och sitt förhållningsätt mot andra människor.Man har alltid olika val......

Och att leva medvetet -här och nu!!

fick veta att en vän jag "känner" genom nätet mist sitt lilla barn i magen....jobbigt!

Så otroligt hemskt och tragiskt ,blir så ledsen !Sånt ska inte hända!

Jag vet vad det innebär och det är inget jag önskar min bittraste fiende,inte någon! Att mista ett barn är fruktansvärt!

Bland det absolut värsta man kan va med om....

Jag har varit till doktorn idag,fick ÄNTLIGEN en kortisonspruta så just nu känns det rätt okej(lokalbedövning i sprutan med ju!)

Äntligen kanske jag kan få slippa ha ont och kunna sova på nätterna.  

Men jämfört med det hjärtesorgen jag skrev om ovan är min onda arm en piss i havet,ingenting,nada ...så jag ska egentligen varken gnälla eller ömka!

Idag har Calle och jag kollat in ungtjurarna som går i en hage här i närheten,hur spännande som helst ju,tyckte både Calle och Brorsan.

Brorsan vet även numera hur brännässlor känns mot nosen 

Jag väntar och väntar och väntar,på besked från Högskolan.  

och mitt i allt har jag sagt upp min tjänst på Ica !

Jag har varit tjänstledig i perioder förr men kände att det var dags nu.....

Någon kallade mig GaLeN ...och det är helt möjligt att jag ÄR det !  

Nån förstod precis!

Och några har förstått ,tyckt att det var på tiden (för länge sen ?) och gratulerat ! 

Tjugo år från nu 
kommer du att vara mer besviken 
över de saker du inte gjorde än över de saker du gjorde
Segla iväg från en säker hamn
Fånga förliga vindar i dina segel
Utforska
Dröm
Upptäck

- MARK TWAIN -