En dag i taget.....

Direktlänk till inlägg 1 augusti 2010

Imorgon för 2 år sen

Av Mamma Xaramia - 1 augusti 2010 19:55

föddes Calle,efter en lång tids väntan,en lång jobbig graviditet på alla sätt och en varm svettig sommar...


detta skrev jag några dar senare:

   


"....efter veckor av väntan o onda förvärkar,dåligt mående mm så har Calle äntligen kommit


Ev vattenavgång i torsdags(beräknat datum) men inget sågs på bedömningsmottagningen ,så blev hemskickade.Fick värkar samma kväll,inte särskilt starka o absolut inte regelbundna.Ont hela natten,avtog nästan så jag sov några timmar på morgonen.På dan efter(fredag)värkar igen o åkte in till stan o promenerade runt en massa,inte så starka ju.....åkte till förlossningen på kvällen istället för att åka hem pga blödning o oregelbundna värkar men fortfarandef väldigt osäkert om det "var igång",öppen 3-4 cm,livmodertappen jättemogen....barnmorskan retade den lite för att komma igång  men fick ej "sätta igång" mig för läkaren pga att vattnet kanske ej gått,låter lite bakvänt i mina öron men de har väl sina skäl o jag ville ju ej ha nån misslyckad igångsättning igen så bara att vänta o se vad kroppen själv tyckte.........Fick Bricanyl o Citodon+ sömntablett o sova på,lite mindre ont men avtog inte helt men lyckades somna till några timmar iallafall....


Skickades ut på promenad på lördag morgon ,mer värkar....men ej tillräckliga,ondare värkar och lite tätare.Promenerade Uppsala runt.....igen!


Senare på em igår tog de hål på vattnet,liten blåsa bara,huvudet låg som en propp.....sen avvakta nån timme,intensiva jätteonda värkar med TENS o varma kuddar men visade dåligt på ctg.Ingen fattade att jag hade riktiga värkar liksom...Sattes en inre droppmätare,jag ville ha mer bedövning i sen skulle det sättas dropp o skalpelektrod,öppen 4,5 cm......segt som sjutton......


vid 21.40 kopplades dropp,bm upptagen så sköterska skulle justera.....intensiva värkar som äntligen visades på kurvan(dropp hade ej behövts) med den inre mätaren.....bad om lustgas eller EDA......
droppet lågt men jätteintensiva värkar,hade skitont innan jag fick snits på lustgasen......paniksituation nästan...ingen fatta o jag ville bara skrika :Ta bort droppet,värkarna kom i ett ,hann ej andas mellan o andades i masken i panik för att uthärda smärtan,svimmade nog nästan av mellan varven.....


Bm upptagen med annan förlossning,kom en ny o skulle "kolla läget",kastades in i paniksituationen o va snabb som attan att se att det gick undan.....,vårt 4e skift sen vi skrivits in,denna bm helt ny för kvällen.......bönade efter EDA, och ville snittas i allt det onda,sambon tyckte inte det o tvinga mig att andas lustgas för att va tyst


Läkare kom o de förberedde EDA,öppen 8,5......sen ev nåt annat (spinal) Eda skulle inte hinnas.....ord bm inte där,massa folk i rummet o jag höll på att tuppa av formligen,de fatta o tog bort droppet,kunde ej ens prata,bara ledsen o arg,alla känslor på en gång och ofantligt ont.....irriterad på nya bm som ej verkade fatta hur jag mådde psykiskt.....nån hade gärna fått avliva mig där .ville bara be dem läsa min journal o att alla skulle veta att vi förlorat ett barn förut,kändes som ingen lyssnade alls just då....de var tvunga bara att hantera situationen o min sambo försökte lugna mig......tårarna sprutade just då av all oro jag burit på hela graviditeten o att de ej verkade lyssna o smärtan som tog överhanden......sen tuppade jag nog av eller nåt,inga minnen att jag krystade alls......bara otrolig smärta en stund o sen var allt över.....


Kände att det tryckte på o bm kände,fullt öppen o 4 krystvärkar senare föddes han 22.36 i raketfart(fått berättat för mig,kommer ej ihåg detta alls,minns bara att en unbdersköterska sa ....han kommer på nästa värk).....henne hade vi träffat redan när vi kom in på fredags kväll,jättegullig!).....3890 g,exakt en halvmeter lång o 34 cm runt huvudet.Moderkakan kom efter 10 min,blödde ytterst lite o inga bristningar alls....uppe på benen efter en timme o mådde bra,lite borta efter all lustgas....hann inte med nåt annat ,allt skedde otroligt fort sista timmen ,ingen hann eg fatta att det gått så fort


Så kortfattat,3-4 cm tog flera veckor att öppna sig,molande oregelbundna värkar som alla ville ha till "förvärkar" ,in o ut till förlossning o bed mottagning......sen de sista 5-6 cm tog typ en timme ,hann knappt andas mellan värkarna o Calle åkte rutchkana ut o ingen i personalen ens hann fatta vad som egentligen hände där på slutet......


kan fortfarande inte fatta att det är klart liksom,lite småchockad.En natt på bb o nu hemma.Lite gul ev så vi ska ha koll på honom om vi ska tillbaks o sola...."


Nu är han lite större,men oj så fort tiden gått


 




 
 
Helen

Helen

1 augusti 2010 20:26

Grattis Calle. Hua, vad dessa 2 år gått fort. Lite skillnad i hårmängd mellan nyfödd Calle och nu:-)

http://leolejon.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Mamma Xaramia - 13 april 2015 17:26

7 januari skrev jag : "Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!! Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....   Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,...

Av Mamma Xaramia - 10 april 2015 09:50


I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

Av Mamma Xaramia - 3 april 2015 20:12

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Av Mamma Xaramia - 1 april 2015 09:14

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

Av Mamma Xaramia - 20 mars 2015 07:57

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok


Skapa flashcards