sakta sakta är barnen på väg hemåt.

Pratade med Isak igår,då skulle de till flygplatsen och flyga till fastlandet (Spanien?) på natten för att sen åka buss genom Europa hemåt.

Pratade med Eddie med och har pratat med Alfred tidigare i veckan,en märklig känsla att höra dem och veta att de är så långt hemifrån....saknar dem massor men för mig kunde de ju egentligen  lika gärna vara hos sin pappa en vanlig "pappavecka",men som sagt....nu borde de va här....

Buss i 1-2 dygn liksom,Stackars Affe som har massor av spring i benen annars ju,men vad kan man göra likso,på nåt sätt måste de ju hem....

Hoppas de har det bra och att de gör det bästa av det.  

Lite luttrad blir man ju som "varannan-veckas"-mamma,man lär sig leva med att barnen är hos den andre föräldern varannan vecka och även om man ses,ringer ,sms:ar och så så är det inte samma sak som att bo med varann jämt.

Skulle inte vilja ha det annorlunda,barn behöver båda sina föräldrar(även om det INTE är lätt att få till ett samarbete!) helt klart och det vore väldigt EGO av mig att  kräva att barnen alltid skulle bo här....så länge deras pappa är en bra pappa.....är väl medveten om att ibland ser saker annorlunda ut och då får man lösa det på annat sätt!

Man lär sig leva så även om saknaden ALLTID finns,men nu efter mer än 3 år såhär kan jag slappna av och faktiskt se på boendet annorlunda än i början då saknaden var jättejobbig.

Å andra sidan är det barnens självklara rätt till BÅDA sina föräldrar, de behöver oss båda ju ......de har aldrig valt att jag och deras pappa skulle separera .....

Snart lite lunch och sen en tur till Stadsparken i solen  

Men först en kopp kaffe med min Älskling   

  Calle förra gången vi var till Stadsparken