Idag är en sån där dag då jag inte riktigt vet vad jag ska skriva.....känner mig bara låg.

Och trött trött trött...orkelös...orkar snart inte mer!

 Värsta ilskan har runnit av mig och ersatts av uppgivenhet,tårarna faller och jag känner mig maktlös

....jävla jävla helvetes fan!....samtidigt som jag blir SÅ arg inombords!!

Ursäkta språket men jag måste få spy ur mig det jag känner ...

Jag kan ta mycket,jag kan ta jävligt mycket....jag kämpar med ständig smärta i kroppen,jobbigt ex ibland som samarbetar dåligt,en massa annan skit,jobbar tunga pass med riktiga piss-tider ibland och mår riktigt riktigt dåligt emellanåt.

Jag har en stor sorg att leva med och jag försöker ändå va positiv och vara glad åt det jag har.

Jag kan ta mycket själv men låt mina barn va!!Inom mig förvandlas jag till en ilsken björnhona.....

Låt dem slippa behöva må dåligt.....för det orkar jag inte...det finns inget som gör så ont som när nån ger sig på ens barn och man känner att man inte kan göra nåt.

Många många små små saker som tillsammans faktiskt är mobbing,och ingen gör nåt!

Skolan "ser" inget och jag känner mig bara så jävla arg....

Tyvärr så hjälper varken tårar eller ilska,men ur det föds nåt....en vilja att kämpa

(jag har gjort detta förr o gör det igen....o igen....o igen ....om det behövs)

Jag ska bli den mest enerverande förälder som denna skola skådat,jag ska kalla in alla jag bara kan,jag ska ringa och maila dem dagligen om inget görs ,jag ska bli en riktigt JOBBIG morsa ,en bitch,en pain-in-the-ass,

jajamänsan det ska jag.....!!

För mina barn är det viktigaste jag har och jag tänker inte se på.....så det så !!

har idag mailat rektor,mentor och en person i elevvårdsteamet.Inget svar från rektor,ett "tamt" svar från mentor och ett BRA svar från den tredje personen (som också såg till att det kallades till ett möte redan idag )

 

Heke

6 oktober 2009 08:38

Jag blir alldeles upprörd bara jag tänker på mobbing. Speciellt sen jag själv fick barn.Struntsaker kan det ju vara som utlöser det, något barns om själv har det jobbigt "tar igen" och mobbar andra. Det kan få såna följder långt fram i livet.
Tänker ofta på hur det ska gå för Leo; får han kompisar, kommer han bli mobbad, blir han den som mobbar. Ve och fasa för båda alternativen.

Tycker ofta att skola och omgivning är för "lama" i sitt gensvar. "Det ordnar sig nog / Det är bara barn"
Pyttsan, oftast eskalerar det istället.

Stå på dig och var en riktig bitchmamma. Kram

http://leolejon.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

7 januari skrev jag : "Jag klagar sällan men just idag känns allt bara extremt nattsvart och jag får snart panik.På riktigt!! Jag har svårt att orka mer nu,svårt att hålla ihop....   Jag har ringt,jag har mailat,jag har googlat,jag har bönat,...

I dagarna är det 2 månader sen vi flyttade hit. Ivar är 14 månader.I 2 av dessa månader har han bott här.I 1/7 av sitt liv hittills,en tid han inte ens kommer komma ihåg sen troligen.... Lägenheten i sig är det ingen fara med,förutom då att det är ...

många dagar är jobbiga och tunga men jag kände ikväll att jag ville dela lite andra tankar än de bara negativa.... För en stund sen låg jag och vilade ryggen ,Lowe och Calle spelade spel på datorn efter att ha varit ute precis hela dagen ,maken fix...

Igårkväll låg jag och tänkte att min hjärna har tankar för väldigt många blogginlägg,men jag har inte energin att få ner dem så nån förstår. Just nu befinner vi oss i nåt vacuum,maken jobbar och jobbar och jag försöker mest få dagarna att gå så smä...

men man lär sig leva med dem,de gör lite mindre ont med tiden....de är inte öppna och ständigt blödande dagligen så att säga. Sårskorpan är dock så tunn,så tunn och den slits av många gånger.För att läka ihop lite igen....   Sorg är bland det s...