är han helt klart.....lyssna på denna låt...igen o igen o igen !!

Fast jag HAR lite ordning på mitt liv....lite iallafall!

Som Jesper Juuls skriver i boken "Livet i familjen ~om det viktiga samspelet":

"Samliv och barnuppfostran är på många sätt ett livslångt experiment som ingen klarar av utan dagliga misstag,och livet handlar inte om att vara "rätt" eller "perfekt" utan om att få ett slags mening i galenskapen....."

En mycket klok man denne Juul på många sätt,gillar hans syn på barn,att de ska "fostras" med kärlek och genom att låta dem va o utforska världen utan att släppa på gränserna,men utan straff och sånt,det kränker mer än det tillför... i själva verket kanske det är barnen som fostrar oss föräldrar ??

Han menar att Familjen fungerar bäst som en plats för ömsesidigt lärande-inte undervisning....det tror jag på !

Vi har ju haft fullt upp med att ens hitta orkan,kraften och viljan att ens orka leva!!

Vi har fått kämpa för att kunna hitta glädjen igen och fortfarande har vi djupa hål att ta oss upp ur i perioder,vi kämpar varje dag !

Fatta....varje dag !!!

Vi har hittat glädjen~~och försöker hitta en mening i vår "galenskap"

(dvs stora familjen med allt vad det innebär)och

jag är både glad och stolt över att vi är där vi är idag,vägen har varit lång och den är krokig än men vi går framåt...

Älskar er Familjen!!

När man som jag har 4 barn i olika åldrar har man ständigt mycket omkring sig,med många barn blir det många tandläkarbesök,utvecklingssamtal,VAB-dagar,fotbollsmatcher,bvc-besök fullt upp och ett evigt planerande för att få vardagen att funka,ALLT skrivs upp i vår familjealmanacka med en rad för varje person.....men det är svårt att få ihop ändå ibland!

Man måste också ha rätt att ibland säga nej ,man kanske inte kan/vill/orkar just då, man måste känna efter och värna lite om sig själv och den egna familjens känna att man inte känner sig utnyttjad eller tagen för given.....

Man måste man lära sig att sätta sina egna gränser och kunna säga nej med gott samvete om man ska orka i längden.....att ha ,(som sambon o jag har ) 6 barn tillsammans är långtifrån lätt....inte nog med ett evigt planerande för att få det att "rulla"...det är dessutom många inbördes relationer som ska funka...

Jag ställer gärna upp om och när jag vill/kan/orkar men säger nej ibland för att orka i längden och för att inte göra våld på mig själv.....

jag är däremot dålig på att be om hjälp även om jag blivit bättre....Jag liksom VILL klara mig själv,har lite svårt att delegera men vet att det funkar bättre när jag gör det.....

Sen mina "stora" killar åkte till sin pappa har det varit andra barn här nästan dagligen så det vimlat av barn fast vi bara har Calle (inte tyckte man det var "bara" när man bara hade ett barn ?) hmmm ha ha .

Grannbarnen brukar springa förbi när de leker precis utanför och stannar gärna till o busar en stund med Calle eller lill-Sune ,vilket brukar uppskattas.

Syrran va hit med småkusinerna när hon passade dem i helgen,hon ruttnade väl på att sitta ensam inne i nån annans lägenhet med sammanlagt fem barn (0-6 år),vem sjutton skulle orka det liksom??

Det funkar ju SÅ mycket bättre om man är utomhus 

Sen var min mamma hit när hon var barnvakt till brorsans barn så vi tog en promenad och kollade änder och gungade i lekparken efter lunch och sovning,jättekul!

På eftermiddagen var syrrans barn här,jag fick hämta upp dem hos dagmamma och på fritids först,hon pluggar i stan och skulle bli sen hem .

De är ju vana att va här eftersom vi bor grannar så inga problem alls,skönt när man kan byta tjänster lite....

Dessutom var ju sambons stora barn(eller tonåringar då ?) här i fredags,en snabbis o hälsade på bara....men ändå.... många barn blir det.... och på eftermiddagen kommer mina andra barn "hem" igen....:)

Jag gillar att va med barn,annars hade jag knappast skaffat 4 stycken ha ha,jag gillar även andras ungar (kan ibland va lättare?)jag gillar att umgås med dem,älskade mitt jobb som elevassistent i skolan....skulle gärna jobba med nåt sånt om det var lite bättre betalt.....