så ÄR det bara....framförallt ska de inte ha hand om andras barn!!!!

Man kan inte älska andras barn som sina egna,det bästa är nog att va ärlig med det tror jag,framförallt för sig själv.....men man kan va en  bra extra mamma eller pappa eller extra vuxen för barnet....det räcker långt man bryr sig om barnet/barnen och vill försöka va delaktig i deras liv.

Barn känner av mer än man tror,eller rättare sagt,jag tror de allra flesta VET att det är så,men man låtsas liksom inte om det.....

Idag har jag varit mäkta irriterad,men tänker inte gå in på anledningen...

Vid en separation och framförallt när man bildar en "ny familj" tror jag det är VÄLDIGT viktigt att man är medveten om att barnen INTE valt den nya vuxna i deras liv,de har liksom fått dem på köpet....och måste stå ut med personen oavsett om de vill eller inte .......

Samtidigt som man måste va ärlig för sig själv inombords hur man känner så måste man undvika att barnet märker det.Att behandla ett barn annorlunda mot andra (sitt/sina andra ) är så lågt i mina ögon...precis som att mina egna barn aldrig gör "nånting"........vilket självfallet inte är sant,de gör en himlans massa och jag försöker finnas där och reda ut allt eller låter dem själva reda ut det.

Alla barn är visserligen allas ansvar anser jag och det krävs en by f.ör att uppfostra ett barn ligger det nåt i,helt klart....MEN jag har mina barn att "uppfostra",det räcker liksom !! När de andra vuxna saknas blir det liksom lite obalans i allt.....

Ser jag nån unge bete sig illa så säger jag till/ifrån.....det viktigaste vad gäller barn är att va "närvarande"....att finnas där,att SE vad som händer,orka ta konflikterna......men en del verkar inte bry sig ett skit om det.....de låter barnen bara vara och låter nån annan ta allt...... så jäkla less på såna föräldrar!!!!