En dag i taget.....

Alla inlägg den 24 april 2009

Av Mamma Xaramia - 24 april 2009 08:17

.....som mår dåligt,har det svårt eller jobbigt är inte lätt.Det är bland det svåraste som finns!


För mig handlar det om att hjälpa personen där han/hon står,kanske bara att finnas till och att lyssna.Man behöver oftast inte ens "göra" nåt och man ska akta sig oerhört för att döma,ifrågasätta för mycket eller lägga in sina egna värderingar i det som händer och sker.Man får ställa sig utanför och bara finna sig i att vara där utan att kunna göra nåt.


Att respektera när personen drar sig undan,vänder taggarna utåt och låta personen vara ifred ,en del personer gråter miljoner tårar men visar dem kanske inte för nån....men samtidigt måste man våga lyssna när personen väl öppnar sig och inte fega ur....

Om man försöker ge en massa svar eller att tala om för personen hur lösningen ser ut blir reaktionen ofta precis tvärtom,man drar sig undan ännu mer och slutar till slut att anförtro sig alls.....


Lösningarna på problemen måste personen hitta själv på sitt sätt.....hur jobbigt det än må vara !!


I nöden provas vännen heter det och det stämmer.Kanske inte bara "vännen" utan hela vänskapen sätts på prov.Många vänskapsband är alldeles för klena för att klara detta .....


När nån drabbas av nåt svårt,som kan hända vemsomhelst närsomhelst, försvinner många vänner,de varken orkar kan eller vill stå kvar.....för för att kunna det måste man våga möta sin egen rädsla och konfrontera den,man måste våga sätta sig in i hur vännens problem och situation verkligen ser ut och man måste ÄNDÅ våga stå kvar.....nåt som väldigt få människor klarar.


Man måste våga känna efter hur smärtan /rädslan (eller vad det är ) känns?? Man måste till 120 % försöka sätta sig in i personens situation....hur känns det att tex veta att man ska dö om man får ett dåligt cancerbesked ?? Vågar man ens tänka den tanken ? vågar jag se skräcken i den personens ögon ? vågar jag lyssna på tankarna ??hur ont gör det ? hur rädd är man inuti?när personen gråter i fosterställnig på natten,klarar jag av att finnas där då ? när personen undrar om livet är värt att leva vidare och har alldeles för många svarta tankar i de svåra stunderna ,klarar jag av att få honom /henne att vilja kämpa vidare ??

Hur förklarar man för sina barn ? hur hanterar man den rädslan utan att göra nån annan illa eller såra nån ??


Det är lättare att bara le och låtsas att allt är bra,aldrig ställa den jobbiga frågan - Hur är det ???? för man är rädd att höra svaret kanske.....


Många vill istället komma med färdiga lösningar ,tala om hur man bör göra,hur dom skulle gjort osv osv..... oftast för sin egen skull....men knappast för vännens skull,den hjälp som han /hon behöver uteblir istället.....


För mig känns det ändå nånstans skönt att sålla och idag bättre veta vem som faktiskt finns där när jag behöver....som vill finnas där i de jobbiga stunderna för MIN skull på mina villkor(när man mår riktigt dåligt är man väldigt egoistisk) och hjälpa mig där jag är och inte hjälper för sin egen skull!! Tack!!

ANNONS

Presentation

Fråga mig

1 besvarad fråga

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23 24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok

Följ bloggen

Följ En dag i taget..... med Blogkeen
Följ En dag i taget..... med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se